Husen i området där jag bor är sällan några under av skönhet, rätt ofta kanske till och med under av fulhet. Men här och där kan man ändå se något mycket vackert, något djupt människovänligt i sättet bygga till och lappa och laga. Bondstugorna mellan de höga hyreshusen får luta sig mot mer eller mindre tillfälliga ställningar, hålen i taken lagas med det som står till buds. Ibland bestämmer någon sig för att hänga på en ny balkong eller byta en lägenhetsvägg i ett hyreshus – och med stor envishet tvingar man in ett stycke av något nytt i det gamla. Hur länge det nya och det gamla kan hålla ihop går inte att veta.
I slutet av hösten som gick fick jag syn på något som väckte min nyfikenhet, något alldeles nytt. Plötsligt stod det en envåningshiss utanför ett av hyreshusen vid Paška ulica. Så här:
Det ska gå att leva här även om man inte kan gå eller i alla fall inte gå i trappor, sägs här med tydlig röst.
Jag vill bjuda på några andra vinklar, så att ni får en föreställning om helheten.
