Igår var det regn och dimma här nere Zagreb. Uppe på Medvednica, Zagrebs ”husberg”, var det också dimma men snö i stället för regn. Draženka, Buba, Londi och jag for upp på berget längs slingrande vägar höljda i ett dunkelt ljus till avtagsvägen mot Brestovac, alltså mot ruinerna efter det övergivna sanatoriet Lječilište Brestovac, som nu är en plats där man spelar paintball (färgboll). När vi stigit ur bilen och gått några steg hörde vi ett svagt sorl blandat med spridda smällar från ruinhållet. Vi valde en annan väg, tänkte inte bli färgskjutna. Vi gick uppför en svagt sluttande backe in i det drömlika ljusmörkret. Vi gick inte inte långt och inte länge men det märkliga luddiga dunklet gjorde att tiden och sträckan blev andra och hemlighetsfullare och liksom utan bestämd längd.
