En julhälsning från snöbänken i parken:
Dormire
Vorrei imitare
questo paese
adagiato
nel suo camice
di neve
Månad: december 2012
Protestival i Ljubljana
Plötsligt i förrgår stängdes mitt internet av för att min hyrsevärd inte betalat räkning till telefonbolaget (mina räkningar går alltså via hyresvärden) och jag fick min internetmun tilltäppt. Nå, nu funkar det igen, men inte perfekt, så jag skyndar mig att slänga in detta:
I Slovenien genomfördes stora demonstationer den 21 december. 12 000 eller fler i Ljubljana, några tusen i Maribor och folk gick ut på gatorna i ett tiotal andra städer i landet. Demonstranterna använde inget våld alls, inte en fönsterruta krossades i Ljubljana, men trots detta hade regeringen satt in kravallpolis.
Igår var det då dags för Protestival i Ljubljana, en fantasifull, kreativ och vacker manifestation mot de rådande förhållandena i landet.
(lånat foto)
Även för den som inte förstår slovenska (själv förstår jag bara brottstycken och behöver egentligen få allt förklarat för mig), kan de här länkarna med ge en föreställning om vad som pågår och om värdigheten hos dem som deltar.
Protestival s pesmimi zazibal prestolnico
En video till: Protestniki izžvižgali politike
21.12 2012
Idag är dagen för en av jordens många undergångar. Det kan låta allvarligt, men sannolikt låter det mer än det allvarar.
Idag är en viktig dag i och för den slovenska förnyelserörelsen. Det är nog viktigare än det här med jordens undergång, viktigare eftersom det inte är en fantasi (fast fantasier kan naturligtvis också betyda något). Vägarna är öppna – vart väljer Sloveniens medborgare att gå?
vid vägskäl uppe på Kras i augusti
Stora demonstrationer är planerade i landets största två städer Ljubljana och Maribor och även annorstädes (Nova Gorica, Postojna, Kočevje, Slovenska Bistrica, Ptuj, Murska Sobota) denna dag. Kommer Slovenien att vara detsamma när mörkret faller ikväll?
Locket har lyfts
Himlen är högre över taken igen. Det gråa locket har lyfts, men ändå har ingen kyla strömmat in. Jag tror bestämt att det är ”öppet mot söder”. Kanske kommer varma dagar. Jag ser att man spår 12-13° vid jultid. Inte mig emot.
Vår morgonrunda – här mest utmed Čiovska:
Om ni inte skulle känna igen bildernas detaljer, så är nog ändå det mesta bekant. Jag tror ni vet ganska mycket om de här kvarteren vid det här laget.
En färd i grådasket
Nu är den gråkallaste tiden och vi är långt från varje aldrig så svävande löfte om vår. Nyss pulsade vi fram i knädjup gnistrande vit snö. Nu är allt det vita borta och kvar finns bara enstaka gråa hårdfrysta klumpar. Det är den tid då fulheten firar segrar. Fulheten, råheten och gråheten.
Jag far genom stan efter att ha lämnat ett blodprov från Londi på ett ”externt laboratorium”. Denna färd har jag gjort förr men jag är ändå lite ovan vid just den här spårvagnslinjens sträckning. Detta är inte mina trakter. Efter att ha stigit på vid Mašićeva åker jag till Kvaternikov trg och spanar nyfiket ut genom rutan. Jag vill förstå var jag är.
Kvaternikov trg:
Strax därefter stryker spårvagnen förbi Tržnica Kvatrić, en av Zagrebs många marknadsplatser, en plats som vid vackra årstider lockar besökare också från andra delar av staden:
Några minuter senare når vi nästa hållplats Šubićeva och min blick fastnar på en sådan där smutsklump av före detta snö:
Så öppnas vyn och vi är vid Trg kralja Petra Krešimira IV och jag fascineras för ett ögonblick av kunganamnet samtidigt som jag börjar känna igen mig.
Vi passerar förbi ”mitt torg”, Branimirova Tržnica (till höger och osynligt på bilden), och strax ska spårvagnen fara söderut under järnvägen:
På hållplatsen Autobusni kolodvor stiger jag av för att byta till tvåan som ska föra mig hem:
Jag överraskar mig själv med en känsla av djupt välbefinnande och en stark hemkänsla: Här.