Srečko Kosovel (1904-1926) hann under sin korta levnad bli en av Sloveniens stora poeter. Jag vet ingenting om honom och jag har bara läst en handfull av hans dikter i tysk eller engelsk översättning bredvid de slovenska originalen, men lite har jag börjat höra tonen i dem.
Nu har jag givit mig på en tolkning av en av dem, via tyskan men med ögat på originalet. Pesem heter den helt enkelt:
Pesem
Sedim in pišem.
Pred mojim oknom
zlato sadje.
Vse je pesem.
Na mojem oknu
ni belih zastorov.
Tudi to rdeče listje
na latnikih: pesem.
Tigrasta mačka
me gleda.
Njeno oko: camera obskura.
Zelena tajnost.
Nate mislim, ki si odšla
kot bel labod
preko rdečih vodá.
≈≈
Dikt
Sitter och skriver.
Framför mitt fönster
gyllene frukt.
Allt är dikt.
I mitt fönster
inga vita gardiner.
Även detta röda löv
på rankan: dikt.
En tigrerad katt
betraktar mig.
Dess ögon: camera obscura.
Grön hemlighet.
Jag tänker på dig, som försvann
som en vit svan
över röda vatten.
≈≈
Gedicht
Ich sitze und schreibe.
Vor meinem Fenster
die goldene Frucht.
Alles ist Gedicht.
An meinem Fenster
sind keine weißen Vorhänge.
Auch dieses rote Blatt
am Rebengeländer: Gedicht.
Getigerte Katze
blickt mich an.
Ihre Augen: Camera obskura.
Grünes Geheimnis.
An dich denk ich, du gingst
wie ein weißer Schwan
über rote Wasser.
≈≈
Här finns hundra av hans dikter i original och i Jozej Strutz’ tyska översättning.
PS Londi och jag reser bort lite grand. Återkommer.