Kommentarer på: In i det förflutna…

Av: Huset tömt | Bodil Zalesky

Huset tömt | Bodil Zalesky — Tue, 05 Feb 2013 05:11:36 +0000

[…] I somras gjorde jag mitt. Den sista som var uppe och tömde var Alex och hon och jag avhandlade barnböckerna via WhatsApp. Jag rotade i minnet och hon skickade bilder. Vilka skulle hon behålla? Sampo Lappelill gick ju förlorad för länge sedan, så den var inte att tänka på. Men Vattendraken måste bevaras och den tjeckiska boken om musbarnen och ett par till: […]

Av: gabrielle björnstrand

gabrielle björnstrand — Thu, 13 Dec 2012 13:49:39 +0000

Bodil, jag skulle kunna säga samma sak om mig själv, så troligen ser man inte mer i andra än man redan känner hos sig själv. Medan ordet ”självbild” hasar omkring i dimmorna, så händer självet i relationerna. Duet, trädet, dina elever, våra vänner, böcker, konst, musik. Och de älskade, levande eller döda.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 13 Dec 2012 08:43:54 +0000

Gabrielle och Laura,
ni får mig nu att tänka detta: att det finns de som nog vet mer om mig än jag själv. (Ja, så är jag ju glad över det ni säger här, förstås.)

Och Ola – ja, återkom om saken, jag vill gärna höra.

Av: Laura

Laura — Thu, 13 Dec 2012 00:16:31 +0000

Det är mycket Bodil i den bilden, så att säga. Ja, väldigt vacker — men alldeles oavsett det. Jag förstår varför du ville ta en bild av just den bilden.

Av: gabrielle björnstrand

gabrielle björnstrand — Wed, 12 Dec 2012 19:50:41 +0000

Smukke!
Nya liv, hela tiden. Men en väldigt tydlig inre röst, som jag ser det. Hör det. Genom åren.

Av: Ola K

Ola K — Wed, 12 Dec 2012 15:24:10 +0000

Det är nog så. Man är sig själv – och inte. Kan inte låta bli att flika in ett stycke (det är Pascal) som jag nyligen råkade läsa och fästa mig vid: Någon påstår: ”Gud finns eller också finns han inte.” Men vilken sida ska vi välja att stå på? Förnuftet är inte här till någon hjälp. Det ryms en avgrund mellan dessa två ståndpunkter.

Vet nu inte exakt hur det ska tillämpas just här, vare sig religionsfilosofiskt eller ontologiskt, mänskligt eller litterärt, men det föll mig in. Kanske får jag lov att återkomma om saken, och eventuellt då som en delvis ny människa…!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 12 Dec 2012 15:08:11 +0000

Ola, vi satt visst och knappade ner våra kommentarer ungefär samtidigt. Tack, säger jag, utan att rodna, för jag är ju inte alls den där flickan längre. Vid sådana här tillfällen slår det mig hur märkligt det är att det går att (inbilla sig att man kan?) hålla ihop en person. Är jag mig själv som sexåring, tjugosjuåring, fyrtionioåring nu? Ja och nej, alltid ja och nej.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 12 Dec 2012 15:02:24 +0000

Gustaf, du är mycket yngre än jag, så sådant här ser väl ut på ett annat sätt för dig än för mig. Under många år flyttade jag ganska ofta och det var ingen dramatik i flyttningarna, eftersom de på något vis var vardag. Sedan levde jag i cirka tjugo år på en plats, i ett hus, och mina barn blev ungefär tjugo år gamla där. Sedan flyttade jag igen, fast jag förstod inte då att det var definitivt. Att rycka av trådarna till mina barns barndomshem blev en helt annan och djupare upplevelse än alla de där småflyttningarna jag gjorde under andra tider av mitt liv.

Av: Ola K

Ola K — Wed, 12 Dec 2012 14:59:24 +0000

Emedan man ju inte riskerar att rodna på nätet: Det var en vådligt vacker tjugofyraåring och en likaledes vacker text från det nyss förflutna. ”Andra dagar var jag närmast euforisk och det hela tedde sig som en befrielse eller en lek…” – jo, så är det.

Och som du också säger: vad kan man egentligen veta?

Ursäkta.

Av: Gustaf Redemo

Gustaf Redemo — Wed, 12 Dec 2012 10:05:13 +0000

Det är en vacker bild med ett vackert ansikte. Dina ord gjorde mig betänksam. Mina otaliga flyttar har gjort mig tämligen okänslig för packandet. Allt slängs ner i lådor utan eftertänksamhet. Men när jag flyttade från Berlin, tog jag tid på mig att gå igenom det mesta som jag samlat på mig, med syftet att slänga så mycket som möjligt. Nostalgisk hittade jag gamla brev som man inte får sen emejlen kom till, foton som numera direkt laddas upp på en dator. De där handfasta minnena försvinner. Med tiden kommer nog den tummade boken med anteckningar i kanten, slitet omslag och en torkade blomma ha försvunnit. Det positiva är att det blir lättare att flytta.