Efter en period med grishjärtan som huvuddiet för Londi köpte jag igår kycklinglever som jag nu har kokat. En del av det fick Londi till frukost och jag åt faktiskt också en bit.
Ideš mi na jetra. Du går mig på levern.
(Takav je život. Sånt är livet.)
Varför säger jag då detta? Dels är jag fascinerad av ordet ”jetra” – jag får de märkligaste associationer av det – dels tycker jag det är intressant med de här förbindelserna mellan inre organ och mentala tillstånd i olika språk; på svenska har vi till exempel ”mjältsjuka”…
Hjärtesorg, hjärnsläpp, magkänsla, magstark … det finns nog många fler på svenska.
Grekerna trodde tydligen att själen satt i levern.
”Du går mig på nerverna” apropå det där med levern. I levern – il fegato – sitter för övrigt modet i italienskan.
Detta – Gunnars och mitt leverinlägg – för nu min tanke till de etruskiska haruspex som såg framtiden i fårets lever.
Courage! Hjärtemod.