Efter en period med grishjärtan som huvuddiet för Londi köpte jag igår kycklinglever som jag nu har kokat. En del av det fick Londi till frukost och jag åt faktiskt också en bit.
Ideš mi na jetra. Du går mig på levern.
(Takav je život. Sånt är livet.)
Varför säger jag då detta? Dels är jag fascinerad av ordet ”jetra” – jag får de märkligaste associationer av det – dels tycker jag det är intressant med de här förbindelserna mellan inre organ och mentala tillstånd i olika språk; på svenska har vi till exempel ”mjältsjuka”…