I slutändan…

Jag bor ju sedan en tid inte längre i Sverige och jag får kanske inte alla de svenska impulser jag skulle behöva för att helt och fullt följa med i detta rika och välmående lands händelseflöden och förvecklingar. Vad gäller ”rika och välmående” så såg jag just att Sverige kommer på tredje plats i världen vad gäller ”wealth and wellbeing” i allmänhet enligt denna statistik. Det är bara ”health” och ”education” som inte ligger i topp, men det har tydligen inte så stor effekt på helheten. (Norge, som ligger etta, har bara problem med ”governance”.) Men till saken: Jag läser rätt mycket svenska nyheter på nätet och så läser jag mina favoritbloggar, som inte så sällan för mig till nyheter inom kultur och politik i Sverige. Och ofta läser jag det jag blir ”manad” till. Det blir alltså en hel del läsning av texter om Sverige, ofta nyskrivna eller relativt nyskrivna. Men nu verkligen till det jag ville säga: Jag har upptäckt ett uttryck som säkert fanns när jag bodde i Sverige, men som inte hade någon högre frekvens då. Det var ”i slutändan”. Detta uttryck väller nu fram i varje text som på något vis vill tala om hur det är ”till syvende och sidst” eller ”när allt kommer omkring”. Kanske är ”i slutändan” bra och funktionellt och helt klart är det kortare än de båda andra, men för mig skriker de här två – slutet och ändan – i kapp med varandra och tankar om ”börjändan” och ”slutrumpan” far genom skallen på mig och gör att jag ibland tappar tråden i texten jag just håller på att läsa.

≈≈

PS Imorgon reser jag bort för ett par dagar. Hoppas det händer något kul "i slutändan" under tiden.

21 tankar om “I slutändan…

  1. Bra. Det är SKITFULT! Jag har nyss utnämnt det till det fulaste svenska ordet (på Bernt Hermeles blogg).

    Det som ringer i mina öron nu är det nya tillskottet: ”Ingen fara”, som toppat senaste månaden.
    Som personal och butiksbiträden svarar om man bett dem leta fram en särskilt svårfunnen ostbit och sen tackar för hjälpen. ”Ingen fara”. Som om jag hade trott det. Vi satt ju inte i sjön precis.
    Och detta ska alltså ersätta det gamla svensk-danska ”det var så lidt/lite”, spanskans ”de nada” eller det ännu bättre engelska ”you´re welcome”. Grekiskans Parakalo, och tyskans?

  2. Så värst gammalt är uttrycket inte och antagligen har användning ökat efterhand för att bli ett uttryck på modet. Jag kollade i Språkbankens korpusar och framförallt så är det i bloggar som uttrycket förekommer. År 1987 förekom det 20 gånger i DN. I GP förekom det 152 gånger 1994 och 232 gånger 2012. Så även i press ökar det något.

    slu`tända subst. ~n el. slutänden
    ORDLED: slut–änd-an, slut–änd-en
    • särsk. i frasen i ~n såsom ett slut efter en serie åtgärder, händelser e.d.
    HIST.: sedan 1963

  3. Gabrielle,
    gern geschehen! Rätt fint det med, eller hur? Och verkligen ingen fara inblandad.

    Agneta,
    alltså ändå inget hemtillverkat hjärnspöke. Tack för historik och statistisk! Och slutändan ska väl också ha en ända.

  4. Agneta: det förekommer i enormt många radio-och-TV-intervjuer med politiker/direktörer/byråkrater som länge gillat att skjuta fram perspektivet mot slutändan. Jag har gudskelov inte läst det på en enda blogg – de jag läser har bättre språkkänsla än ovan nämnda kategorier.

  5. Är det en korv som står modell, månne?

    Kanske kunde man ge uttrycket en ny betydelse: ”att bli sittande med slutändan”, med Svarte Petter alltså, som väl inte är riktigt passande och modernt.

  6. På tal om sådana ”butiks-repliker”… Harold Pinter skulle äta lunch på nån bättre lokal.
    -I’ll have the salmon, please, sa Pinter.
    -No problem, sa servitören.
    -I didn’t anticipate one, sa Pinter.

  7. Gabrielle: Jag lyssnar inte på radio och ser väldigt lite på TV, men det stämmer säkert att det även i talet – eller kanske främst i talet? – har blivit något av ett modeuttryck. Å andra sidan så inträffar liknande ständigt i vårt och säkert de flestas språk. Människan är ofta en härmapa.

  8. Ja, ”no problem” är en stöt från en vrålande megafon som gör att man förskräckt tänker att nu är det något som strax kan bli fel. ”No” liksom drunknar i skränet.

  9. Nema problema används som jag uppfattat det mer när det finns anledning, när man vill lugna någon som är lite orolig eller känner sig lite skyldig – inte för att skrämma upp någon som är lugn.

    Och det betyder inte ”ta dig i slutändan” som väl ”no problem” tycks kunna göra.

  10. Men ingen har ännu förklarat varför danskarna säger ”till sjunde och sist”… Vad är det som är sju? Vad är det som är åtta?

  11. Slutändan är väl exempel på tautologi eller pleonasm, om det inte behövs mer än ett ord för dessa. Återigen är exempel på samma sak.

  12. Till ett sidospår här: en teori om ”till syvende og sidst” som jag sett är att det härrör från bibeln:

    ”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort” (1 Mosebok 2:2).

  13. Hej Lennart,
    det låter väl som en trovärdig hypotes. Sedan kanske det finns annat med sju som det går att anknyta till. Sju är ju ett av de magiska talen.

Kommentera