Mitt urbana kosmopolitiska liv

Även om jag på min lediga tid mest strövar omkring med Londi här i kvarteret och plockar valnötter på marken och tjuvplockar enstaka druvor ur trädgårdarna, så är det nog så att jag aldrig tidigare levt ett så urbant och kosmopolitiskt liv. Under de senaste veckorna har jag sett en tyskspråkig version av Fröken Julie (Gospođica Julija) på Zagrebačko kazalište mladih, samma teater där mina studenter spelade Strindberg i maj i år för övrigt. Det var Schaubühne i Berlin som var på besök på den internationella teaterfestivalen. Textremsorna i taket var på kroatiska och engelska. Kort där efter var jag på den österrikiske regissören Micheal Hanekes Amour (Ljubav). En skakande film, säger jag kort för nu vill jag främst vara lite praktiskt uppräknande. Den var på franska med kroatisk text och eftersom man inte talade så mycket förstod jag nästan allt, fastän dessa båda inte hör till mina starkare språk. I förra veckan var det sedan dags för den svenske poeten Kjell Espmarks besök här i staden på Knjižnica Hrvatske akademije znanosti i umjetnosti (kroatiska konst- och vetenskapsakademiens bibliotek). Han läste ur samlingen Vintergata och talade om sitt författarskap, mest på engelska men någon dikt läste han på svenska. Studenter från dramaakademien läste dessutom ett antal av dikterna i Sonja Bennets kroatiska översättning. Och i förrgår var jag på en italienskspråkig Antigone-föreställning på Kazalište Gavella. En teaterensemble från Rijeka gästspelade. Publiken verkade till stor del italienskspråk men föreställningen textades på kroatiska.

Allt detta var väl inte lika bra – teaterföreställningarna var båda väl fragmentariserade och flerdimensionella – men inne i mitt huvud har det gett många bilder och mycket att tänka vidare på. Det fragmentariserade blir ju ofta helt i minnet – eller uppdelat och kombinerat på nya sätt…


Fröken Julie ur Kristins perspektiv kunde man kalla föreställningen som för övrigt var mer film än teater.

Och alla de här intrycken låter sig naturligtvis på ett utmärkt sätt kombineras med nötplockning, druvpallning och hundvandringar nere längs Savas lerstränder.

2 tankar om “Mitt urbana kosmopolitiska liv

  1. Det låter som ett drömliv! Kultur från hela Europa, lånat och blandat med varandra på olika språk som man (du) kan förstå. En stor kulturell gemenskap, och dessutom i vacker hemmiljö.

    Fröken Julie-uppsättningen var i Stockholm innan sommaren, och fastän jag inte blev betagen av den var jag ändå glad över att få se den. En glimt av Sverige sedd genom brittiska ögon (regissören) och uttryckt på tyska (ensemblen).

  2. Ja, om höstarna och kanske i någon mån om vårarna också (inte om somrarna för då är här enbart Balkan) känns det som om Zagreb ligger mitt i Europa och att världsdelens kulturella kroppspulsåder stundtals dunkar hårdast just här.

    Du skulle ha sett ”vår” Fröken Julie! Och alla de andra Strindbergsfragmenten…

Kommentera