På nyårsdagens eftermiddag går jag till järnvägsstationen för att bege mig till Poprad och Tat-rabergen. Jag vandrar på det långsmala SNP-torget och ser det vackra Thurzo-huset för sista gången. Vid sekelskiftet 1400-1500 kom huset i familjen Thurzos ägo. Tillsammans med den augsburgska bankirfamiljen Fugger drev zipser-familjen Thurzo ett bolag som försåg hela Europa med koppar från Banská Bystrica. Numera rymmer huset ett museum.

1] Då påven Paul, den tredje med detta namn, förlidet år utlyste ett kyrkomöte att vid pingsttiden hållas i Mantua och sedan ändrade platsen för det avsedda mötet i Mantua, så att man ännu icke vet, till vilken ort han vill eller kan lägga det, och då vi för vår del borde bereda oss på att vare sig kallade till mötet eller okallade bli fördömda, fick jag i uppdrag att uppställa och sammanföra artiklar i vår lära, så att vi eventuellt kunde förhandla om i vad mån vi kunde göra eftergifter för de påviske och vid vilka punkter vi ovillkorligen måste fasthålla.

Schmalkalden är ju annars ett fantasieggande namn. Jag var ju nyss i Thüringen, men satte då inte min fot där. Kanske var jag nära.

Bland de som fördöms finns, förutom de ovan nämnda, även samosatenerna, pelagianerna, vederdöparna, novatianerna och inte minst ”andra som utsprida judiska läror”. Däremot uppmanas kejsaren (den tysk-romerske) att ”taga David till föredöme, när det gäller att föra krig och utdriva turken ur fäderneslandet” Någonting att tänka på för statschefen när det blir fråga om Turkiets medlemsskap i EU.

Såvida det nu inte står något annat i de Schmalkaldiska artiklarna.

»I de lutherska kyrkorna antogs genomgående Augsburgska bekännelsen som läronorm, för Svenska kyrkans del genom Uppsala mötes beslut 1593. En auktoriserad svensk version utgavs 1594 (andra översättningar har alla icke-officiell karaktär). Under senare år, i synnerhet i samband med 450-årsjubileet 1980, har denna bekännelsetexts markant ekumeniska intention på nytt aktualiserats. Augsburgska bekännelsen finns i svensk översättning i ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter” (1957).«

vilket kanske inte riktigt överensstämmer med de fördömanden som Bengt nämner.

»Augsburgska bekännelsen (latin Confe´ssio Augusta´na), de lutherska kyrkornas grundläggande bekännelseskrift. Den kom till som ett politiskt dokument vid den av kejsar Karl V 1530 sammankallade riksdagen i Augsburg.«