Ögonblick i Augsburg

För lite drygt en månad sedan satte Londi och jag en förmiddag ner våra fötter och tassar på Augsburgs gator. Vi kom från den lilla schwabiska hålan Treuchtlingen, där vi tillbringat natten.

Om Augsburg visste jag inte mycket: det är en av Tysklands äldsta städer och den är belägen i Schwaben, det stora handelshuset Fugger hade sin stamort där, ja, och det är vackert där. Jag mindes också något dunkelt om die Fuggerei, världens äldsta ”Sozialsiedlung”. Och så skulle där finnas en flod. Detta var hela mitt vetande, men jag tyckte att detta lilla innehöll lockande ting, så jag bestämde mig för att vi skulle tillbringa några timmar här. Så vi klev in:

Vi följde först en ganska tråkig rak gata, men ganska snart var vi inne i själva stadslabyrinten. Det var hett och lite störande var de många byggarbetsplatserna som brumma och mullrade. På några ställen såg jag att affärerna erbjöd Baustellenrabatt, vilket väl var en klok idé.

Det hade hunnit bli lunchtid så jag bestämde att vi skulle slå oss ner vid ett bord i ”Gasthaus zum weissen Hasens” uteservering. Jag valde Maultaschen – vi var ju i hjärtat av Schwaben – och Sauerkraut och till det drack jag Hasen-Bräu. Till Londi släppte jag ner några Maultaschen-bitar och så fick hon vatten.

Vi satt kvar ganska länge och tittade på folk och Londi passade på att låta sig klias och klappas. Sedan gick vi en sväng till och jag passade på att ta en riktig Augsburg-bild med Perlachturm och Rathaus:

Efter det påbörjade vi promenaden tillbaka, satt lite under höga lummiga träd i en park, och så var vi vid stationen igen. Vi steg på ett tåg med destinationen Villach.

Nu har jag läst lite om Augsburg, så jag vet att jag missade det mesta, men det kan kanske bli en nästa gång. Jag kan berätta att staden grundades år 15 f.Kr., att den grundades under kejsar Augustus’ tid. Floden jag tänkte på är egentligen tre floder: Lech, Wertach och Singold – vilket sagonamn! Ja, och Augsburg har fler broar än Venedig. Här kan man läsa massor om staden.

16 tankar om “Ögonblick i Augsburg

  1. Tyskland är verkligen underskattat som resmål. Det finns så många städer man skulle vilja besöka där, och du visar på en av dem. Läste nu också, tack vare ditt inlägg, att Mozarts far Leopold var född i Fuggerei.

  2. Det är sant att Tyskland är ett underskattat resmål. Genom mina sommarresor Kroatien-Sverige-Kroatien med hund på tåg letar jag mig längs nya vägar i Tyskland. Den här sommarens ”upptäckter” var Erfurt och Augsburg. Och egentligen är det ju så att de båda två återstår att upptäcka. Jag har bara nosat i kanten.

    Fuggerei är över huvud taget en intressant företeelse som jag är nyfiken på och nu lät du mig veta att Mozarts far föddes där.

  3. När jag hör Augsburg så dyker begreppet »Augsburgska trosbekännelsen« upp. Det är väl på den hela den lutherskt protestantiska kyrkan är grundad? Jag har i min ungdom besökt Schwaben under en sommarmånad och kanske besökte vi Augsburg, men några minnen därifrån har jag inte. Minns en enormt stor kyrkotrappa men den låg i Schwäbisch Hall – en ort med en hel del korsvirkesbebyggelse.

  4. Jag tror att det heter ”Den Augsburgska bekännelsen” och finns åberopad i Successionsordningen. Den fördömer explicit manikéer, valentinianer, arianer, eunominaber och – intressant i dessa dagar ”muhammedaner”

    ”Trosbekännelsen” är något annat: det är i svenska kyrkan de verser som inleds med

    Jag tror på Gud Fadern, den allsmäktige,
    himmelens och jordens skapare
    och på Jesus Kristus,
    Guds ende son, vår Herre,
    som blev avlad av den heliga anden,
    och föddes av jungfru Maria.

    osv. osv.

    Högaktninsfullt

    E. Klipspringer. Dr of Divinity, University of Slippery Rock, Ariz.

  5. Min lagring av kunskapen från regligionsundervisningen var inte särskilt med verkligheten överensstämmande.

  6. Men minnet hade i dock rätt i att bekännelsen hade med den lutherska protestanismen att göra:

    »Augsburgska bekännelsen (latin Confe´ssio Augusta´na), de lutherska kyrkornas grundläggande bekännelseskrift. Den kom till som ett politiskt dokument vid den av kejsar Karl V 1530 sammankallade riksdagen i Augsburg.«

  7. Ser vidare i uppslagsboken att:

    »I de lutherska kyrkorna antogs genomgående Augsburgska bekännelsen som läronorm, för Svenska kyrkans del genom Uppsala mötes beslut 1593. En auktoriserad svensk version utgavs 1594 (andra översättningar har alla icke-officiell karaktär). Under senare år, i synnerhet i samband med 450-årsjubileet 1980, har denna bekännelsetexts markant ekumeniska intention på nytt aktualiserats. Augsburgska bekännelsen finns i svensk översättning i ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter” (1957).«

    vilket kanske inte riktigt överensstämmer med de fördömanden som Bengt nämner.

  8. Kul med en diskussion om upphöjda ämnen 😉 Nu har jag ännu en gång läst igenom Augsburgska bekännelsen. Den är inte så lång och det finns mycket spännande där. Den ”ekumeniska intentionen” består väl närmst i att de lutherska kyrkorna vill visa dels att man håller ihop, dels att man inte bryter med den gamla läran men bara gör vissa undantag, grundade på ”Skriften”. Tror inte den omfattar icke-kristna religioner.

    Bland de som fördöms finns, förutom de ovan nämnda, även samosatenerna, pelagianerna, vederdöparna, novatianerna och inte minst ”andra som utsprida judiska läror”. Däremot uppmanas kejsaren (den tysk-romerske) att ”taga David till föredöme, när det gäller att föra krig och utdriva turken ur fäderneslandet” Någonting att tänka på för statschefen när det blir fråga om Turkiets medlemsskap i EU.

    Såvida det nu inte står något annat i de Schmalkaldiska artiklarna.

  9. Nu vore det förstås intressant att få veta vad som står att läsa i de Schmalkaldiska artiklarna, ja, alltså i sammandrag utan att man behöver läsa dem i sin helhet.

    Schmalkalden är ju annars ett fantasieggande namn. Jag var ju nyss i Thüringen, men satte då inte min fot där. Kanske var jag nära.

  10. De Schmalkaldiska artiklarna tycks mest ondgöra sig över papisterna och påvens självpåtagna makt. Artiklarna är enligt Luther sammanställda därför att:

    1] Då påven Paul, den tredje med detta namn, förlidet år utlyste ett kyrkomöte att vid pingsttiden hållas i Mantua och sedan ändrade platsen för det avsedda mötet i Mantua, så att man ännu icke vet, till vilken ort han vill eller kan lägga det, och då vi för vår del borde bereda oss på att vare sig kallade till mötet eller okallade bli fördömda, fick jag i uppdrag att uppställa och sammanföra artiklar i vår lära, så att vi eventuellt kunde förhandla om i vad mån vi kunde göra eftergifter för de påviske och vid vilka punkter vi ovillkorligen måste fasthålla.

  11. Apropå familjen Fugger från Augsburg, så finns det spår av dem även i Slovakien. Efter en resa dit skrev jag en reseberättelse. Ett litet utdrag (här handlar det om Banská Bystrica (tyska: Altsohl):

    På nyårsdagens eftermiddag går jag till järnvägsstationen för att bege mig till Poprad och Tat-rabergen. Jag vandrar på det långsmala SNP-torget och ser det vackra Thurzo-huset för sista gången. Vid sekelskiftet 1400-1500 kom huset i familjen Thurzos ägo. Tillsammans med den augsburgska bankirfamiljen Fugger drev zipser-familjen Thurzo ett bolag som försåg hela Europa med koppar från Banská Bystrica. Numera rymmer huset ett museum.

  12. Zipser-tyskar är tyskar som lever i Spis-regionen i mellersta Slovakien (städer som Poprad/Deutschendorf, Kezmark/Kesmark, Levoca/Leutschau. I begynnelsen inbjöd den ungerske kungen Geza tyskar att komma till området och hjälpa till att bygga upp det efter mongolernas härjningar 1241. Sachsarna i Transsylvanien har samma historia (vad gäller begynnelsen)! Sis/Zips-regionen är en underbar trakt. Städerna jg nämnde (med undantag för Poprad) är riktiga pärlor.

  13. Nu kommer jag ihåg Zipser-tyskarna, kanske är det du som pratat om dem här förut, fast mitt minne läcker lite. Någon gång ska jag väl lyckas ta mig till Slovakien (igen). Fast först vill jag till Serbien eller Bosnien.

Kommentera