”Sziget” är ungerska och det betyder ”ö”. Ordet steg in i min vokabulär för drygt ett år sedan och det är inte främmande längre. Igår publicerade jag här min översättning av den ukrainske poeten Vasyl Makhnos dikt Sighetu Marmației. Diktens namn är också namnet på en stad, en stad i den rumänska provinsen Maramureş alldeles vid den ukrainska gränsen. Jag tyckte genast att det var något bekant med den första delen av namnet. Den är en rumänisering av det ungerska ordet för ö har jag nu fått bekräftat. Hela namnet betyder då ”ön i Maramureş”. En ö på land? Ja, fast det finns vatten emellan, några flodarmar gör staden till en ö:
Och här bor jag i stadsdelen Sigečica och det namnet innehåller också det ungerska elementet ”sziget”, fast detta har försetts med en kroatisk diminutiv. Sigečica var en gång en by på en ö bland Savas flodarmar, ja, ni minns kanske historien om tavlan med texten om namnets historia.
Jag vet egentligen ganska lite om Ungern, men jag tycker mig känna till att det inte är ett land med ett överflöd av öar. Jag tänker på vida slätter, floder, kullar, men inte några öar, fast kanske finns de just i floderna? I alla fall fascineras jag av denna spridning av ordet ”sziget” från Ukraina och Rumänien till Kroatien. Och jag tänker mig att ordet innerst betyder ”flodö” och en flodö är på något vis något annat än en vanlig ö, vattnet far förbi den i stället för att helt lugnt omge den.
Centraleuropas största ö, på tyska Grosse Schütt-Insel, börjar utanför Wien och sträcker sig en bra bit åt sydost längs gränsen mellan Slovakien och Ungern. Lite ö-kuriosa. Ön omflyts av två grenar av Donau.
En äkta sziget då vad jag förstår.
Skulle man betrakta Hisingen som ’halväkta sziget’, tro?