I juni förra året föddes idén. Och strax efter mitten av oktober stod vi inför den första repetitionen. Och nu har vi kommit en bra bit på väg.
Det handlar alltså om mina svenskstudenter här i Zagreb och deras Strindbergsprojekt. Först visste vi bara att vi ville spela teater, sedan förstod vi att det just höll på att öppna sig ett lysande tillfälle att spela Strindberg. Jag kontaktade Strindbergs Intima Teater i Stockholm och se teaterchefen Ture Rangström erbjöd oss sitt manus till ”Strindbergs värld”! Tillsammans med min kollega Janica gick jag igenom det och började bygga en egen variant utifrån det som fanns där. Vi behöll fragmenten ur Spöksonaten och Ett drömspel och det ena ur Fröken Julie och sedan la vi till ett fragment ur Fadren och så byggde vi en avslutning av avsnitt ur Liten katekes för underklassen. Tre av fragmenten från Intima Teatern tog vi bort och mellantexterna strök vi också, eftersom de på många sätt är ”platsbundna”. Vi bygger nu egna mellantexter som knyter an till vår värld här. Rättare sagt är det en student som just nu konstruerar dessa texter. De ska vara på kroatiska för att hjälpa publiken in i dramerna. I – den betydelsefulla – bakgrunden finns också en översättargrupp som ger alla fragmenten en ny och fräsch kroatisk språkdräkt. Studenterna ska spela på svenska, men högt uppe på väggen i teatern ska de kroatiska orden lysa för alla dem i publiken som inte förstås vårt nordliga språk. Och om allt går väl kommer vi med oss också att ha en grupp musiker som förstärker midsommarstämningen i Fröken Julie och skapar ett smygande skräckstråk inför Spöksonaten och som bygger kampstämning runt slutstycket.
Sedan oktober har repetitionerna pågått. Ännu har vi varken dräkter eller ”riktig” rekvisita, men snart är vi där. Och alla skådespelarna har trängt långt in i sina roller och replikerna flyter i det närmaste av sig själva och ansikts- och kroppsuttryck blir allt säkrare.
Se här några bilder från förvårens repetitioner:
ur Fröken Julie
Kristin: ”Gick det till på det viset? Nej! Vad du säger!”
Kristin: ”Lovar du det?”
Jean: ”Lovar? När jag säger att jag gör det, så gör jag det!”
°°
ur Fadren
Nöjd: ”Och det ska jag säga, att om inte flickan vill, så blir det inget av.”
°°
ur Spöksonaten
Johansson: ”Är det musikafton, eller vad ska det bli?”
Bengtsson: ”Det är den vanliga Spöksupén, som vi kallar det. De dricker te, säger inte ett ord, eller så talar Översten ensam; och så knaprar de på småbröd, alla på en gång, att det låter som råttor i ett vindskontor.”
Mumien: "Vackra Gojan! Å Jakob är du där? Kurrrre!”
°°
ur Ett drömspel
Magistern: ”Du försöker svänga dig! Du vet det, men kan inte säga det.” (Luggar Officern)
Officern: ”Åh det är rysligt!”
°°
När dräkterna är utprovade planerar jag att visa nya bilder här. Den 18 maj spelar vi i Ljubljana och veckan därpå två gånger här i Zagreb.
Jag är djupt imponerad, Bodil. Vilket enormt arbete det måste ligga bakom allt detta. Och jag ser fram emot den dag, då vi får se resultatet.
Lycka till!
Tack för kommentaren, Marlena! Ja, de är bra och de blir faktiskt ändå bättre och bättre. Det känns väldigt spännande.
Bodil! Du är verkligen helt fantastisk och förmodligen dina elever också! Vilken grej! Vet svenska medier om detta??????
Tack Anette,
studenterna är BRA och det märkliga och intressanta är att de fortsätter att bli bättre i sina roller. Och Strindberg-atmosfären sprider sig ut i korridorerna: det surrar av självklara Strindbergcitat!
Svenska medier vet nog inget om det, men jag försöker få in en länk hit på Kulturrådets Strindbergssida. Än så länge har jag inte lyckats, eftersom vi inte har speldatum för Zagreb spikat – Ljubljana är den 18 maj – men inom en vecka bör det vara klart och då ska jag sätta in detta hos Kulturrådet. Kanske borde jag kontakta svenska medier… Nog för att det säkert pågår många Strindbergsevenemang runt om i världen i år, men detta är ju ändå lite extra, väl?