Kommentarer på: Resan till Oletzko

Av: Morgonstund | Bodil Zalesky

Morgonstund | Bodil Zalesky — Sat, 21 Apr 2012 08:34:41 +0000

[…] Da, može, svarade jag och gladde mig i hemlighet åt denna diminutiv. Kanske minns ni ett visst Kilochen från de masuriska […]

Av: Andreas Andersson

Andreas Andersson — Sun, 04 Mar 2012 20:02:28 +0000

Förutom skomakare Tupp och onkel Kanin kan jag inte se några namnvitsar, men ändå har alla namn något främmande över sig, varken tyskt eller polskt, och ofta verkar de bestå av delar som pekar åt olika håll (som Valentin Zoppek, Hamilkar Schass; jämför med Thomas Manns gestalt Tonio Kröger). Hur ska man förstå de här märkliga namnen på personer? Som en lokalfärg, för så kan man heta i Masurien, eller som signal att det rör sig om en skröna, något åt Isaac Bashevis Singers håll?

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 29 Feb 2012 08:10:36 +0000

Tack, väldigt fint och ”föreställbart”.

Av: Fritz

Fritz — Tue, 28 Feb 2012 19:05:51 +0000

Det är förbundet med svartvita fotografier, gummibåtar, picnic. Jag är bara ett litet barn, men mamma säger än idag: ”du minns väl Olecko?, det är där vi var så ofta på den tiden”.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 27 Feb 2012 19:25:37 +0000

Du vill inte berätta?

Av: Fritz

Fritz — Sun, 26 Feb 2012 17:52:03 +0000

Så märkligt att plötsligt minnas Olecko 1952 eller 1953. Tack.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 24 Feb 2012 13:56:22 +0000

Haha, Mircea,
du är rolig. Men nu till allvaret som också finns i din kommentar. Jag tror att man trots all grundhet och slapphet vad gäller kultur idag i Sverige (och på många andra håll) ändå har börjat låta en smula ljus falla på översättarnas arbete och det är ju ändå något. Jag läser till exempel väldigt gärna Adam Zagajewskis diker och det hade jag ju inte kunnat utan Anders Bodegårds fantastiska översättningar. Etc etc. Jag ska i vilket fall som helst undersöka det här med Siegfried Lenz’ ”So zärtlich war Suleyken” – och du behöver inte känna något ansvar! – det kanske går att hitta en intresserad förläggare. Lenz är ju ändå en känd författare i Sverige och något av honom blev alldeles nyligen översatt till svenska. Dessutom är boken tunn, så det blir inte så dyrt för förläggaren. Att texterna är lite svåröversatta är ju översättarens problem.

Av: Mircea Nitescu

Mircea Nitescu — Fri, 24 Feb 2012 12:24:08 +0000

Usch, jag skriver som ”den svenska läraret”: ”en sådan mesterverk”. Det är ytterligare ett bevis på att vi behöver engagerade språkkunniga trollkonstnärer som Du och alla Dina underbara översättarkollegor. Det är Ni som guidar oss vanliga dödliga genom världens kulturarv så att även vi kan ta del av Proust, Tjingiz Ajtmatov eller Herta Muller. Jag tror att det fortfarande finns många som vill upptäcka nygamla litterära pärlor. Jag är en av dem och alla mina vänner är också med. Hur många är vi totalt, med vännernas vänner osv, kan jag dock inte veta. Jag vet att jag är egoistisk när jag försöker uppmuntra Dig att börja ett arbete som kanske inte ger så mycket utdelning. Jag gör det bara för att jag tycker om Dina översättningar men jag är ändå mer än nöjd med den fösta berättelsen.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 23 Feb 2012 21:45:33 +0000

Mircea,
tack tack, jag blir lite upprymd av dina ord och så tänker jag: ”kanske går det ändå (trots trots trots) att hitta läsare i Sverige för en sådan här Suleyken-översättning, kanske är det ändå några, kanske ganska många som skulle vilja läsa…”

Av: Mircea Nitescu

Mircea Nitescu — Thu, 23 Feb 2012 13:23:21 +0000

”Det moderna Sveriges litteratursmak”. Jag kollade bokrean på lunchen och vid sidan av kokböcker och spökskrivarförfattade självbiografier fanns det nästan bara den typen av ”litteratur” som Jan Guillou definierar som ”rätt litteratur”, d v s den som säljer pallvis. Och så Tranströmer förstås, som en sista påminnelse om att det skrivna ordet även kan gestalta sig i litteraturform. Tranströmers bild bland alla andras påminde om en gammal grekiskortodox ikon som jag såg hänga bland mängder av bikini, solglasögon och Hongkongtillverkade plastsuvenirer i en butik på Cypern. För mig och för andra mindre begåvade språkmänniskor är det en enorm lycka att få i gåva en sådan miniatyr mästerverk på en onsdag morgon någonstans i världen. Det kallar jag för livskvalité. Det finns fortfarande god litteratursmak i Sverige, men idag gick den att finna i Zagreb. Tack Bodil för det.