Löftets tid

Snön knarrar förvisso ganska hemtrevligt under kängorna men jag vill tänka mig bort ifrån detta skrämmande – javisst, så vackra – sibiriska vinterland. Vintern fyller mig med skräck, alla andra årstider kan jag bli vän med, men detta abstrakta svartvita och dödligt kalla kan jag bara känna oro och rädsla inför.

Den här bilden är från december, ja, till och med från slutet av december, men inte var det vinter, det var en löftets tid:

2 tankar om “Löftets tid

  1. Var är vi nu i denna bild? Är det i Bologna ?
    Ja, den här vintern är inte någon rolig tid, om man inte är barn och kan åka skidor eller skridskor. Nästa vecka är det februarilov i Varberg, men vi andra väntar på våren, då isoleringens årstid är slut.

  2. Hej Mamma,
    bilden är från en gränd i Siena.

    Nej, man behöver väl skidor för att uthärda vintern. Och här har jag inga – och tänker inte skaffa några.

Kommentera