Snön knarrar förvisso ganska hemtrevligt under kängorna men jag vill tänka mig bort ifrån detta skrämmande – javisst, så vackra – sibiriska vinterland. Vintern fyller mig med skräck, alla andra årstider kan jag bli vän med, men detta abstrakta svartvita och dödligt kalla kan jag bara känna oro och rädsla inför.
Den här bilden är från december, ja, till och med från slutet av december, men inte var det vinter, det var en löftets tid:
