Ute är det skärande kallt men Londi och jag är tillbaka i världen igen, omskakade, men tillbaka. Hon stretar på ganska bra ute i kylan och snön – det här är det kallaste väder vi varit med om sedan vi kom hit – det hon har svårast för är att sätta sig eller lägga sig, så hon behåller ofta samma ställning ganska länge i tagit när hon är inne. Men hon mår bättre. Inatt någonstans runt tolvslaget blir hon elva år. Det ska vi fira sovande.
