Kommentarer på: Att flytta, att bo

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 28 Jan 2012 15:33:04 +0000

Lennart,
ja, jag skulle förstås gärna vilja veta lite mer om Londis agenda och om ordet ”hinna” kan betyda något annat än ”hinna ifatt” för henne.

När vi pratar om detta kommer jag att tänka på en gång för länge sedan, när min dotter Alexandra var kanske fyra eller fem. Vi stod och tittade på Fridaloppet som går genom gatorna i Vänersborg. Flicka efter flicka flämtade förbi oss med svetten lackande över pannan. ”Hinner de inte?”, undrade Alex försiktigt.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Sat, 28 Jan 2012 14:59:45 +0000

Bodil,
det var inte en association till dysterhet och pessimism; två egenskaper som jag inte förknippar med dig.
Det var det här att människan lever i tiden, med tiden, medan djuren inte gör det, i alla fall inte på samma sätt. Fråga Londi, hur är det med hennes agenda? Hinner hon med det hon ska? Tycker hon att tiden rusar på fortare ju äldre hon blir?

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 28 Jan 2012 09:38:50 +0000

Gabrielle,
aktersnurra vet jag inte om jag klarar men hårtork kan jag sköta, fast nu gör jag inte det, för den jag hade gick sönder för snart ett år sedan och jag har märkt att jag klarar mig fint utan hårtork (trots att jag har långt hår).

Lennart,
jag säger nog det där utan någon egentlig dysterhet. Mitt perspektiv på tiden har förskjutits en aning, tror jag att man skulle kunna säga.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Fri, 27 Jan 2012 19:31:26 +0000

Din vackra formulering ”Jag är på något vis ensam bärare av tiden, för Londi bär tiden på ett annat sätt eller har den placerad i en annan dimension” får mig att associera till en extrem och dyster tanke om människan och tiden som finns i den bok om pessimismen som jag just nu läser, den att det som gör människan olycklig är att vi lever med en tidsuppfattning, med ett då, ett nu och ett sedan och till slut ett aldrig mer. Och att djuren inte har denna tidsuppfattning och därför är lyckligare än vi. Hur det är med den saken kan man förstås tvista om. Men det tål att tänkas på.

Av: Gabrielle B

Gabrielle B — Fri, 27 Jan 2012 18:46:58 +0000

Stillsamt och väl skrivet, Bodil. Jag ser dig liksom. Halvt om halvt i alla fall, mellan hus och gränser och språk. Jag tycker det är ett – som vi brukade säga – rikt liv! Och bristen på körkort delar vi; man hade väl andra intressen…då det begav sig. (Motorer har alltid varit mig främmande, klarar ungefär en aktersnurra och en hårtork, plus dammsugarn och laptopen då…)