Nu är Londi och jag tillbaka i Zagreb och jag låter tankarna vandra tillbaka till resans olika ”stationer”. Kanske var detta min mest lyckade resa på senare årtionden, en resa efter människans (och hundens) mått, inga obegripligt långa sträckor utan allt uppdelat i småbitar på så där två timmar i taget. Det första (och sista) anhalten gjorde vi i det vackra Ljubljana.
Borgen sticker upp sitt huvud ur en jättelik fluffig silverboa och stadens hus ser värdigt lugna och kanske också lite drömska eller glömska ut.