Kommentarer på: Till Sljeme igen

Av: Upp till Puntijarka | Bodil Zalesky

Upp till Puntijarka | Bodil Zalesky — Sun, 15 Jan 2012 10:05:26 +0000

[…] underbart solsken här och hela dagen fick gå i vandrandets tecken. Tillsammans med det vanliga ”vandrargänget” gick Londi och jag upp på Zagrebs ”hemberg”, Medvednica, eller som de flesta säger, Sljeme, […]

Av: Moj novi štap | Bodil Zalesky

Moj novi štap | Bodil Zalesky — Thu, 20 Oct 2011 06:10:48 +0000

[…] je moj novi štap”, säger jag som en liten kommentar till inlägget om vandringen på Sljeme här strax intill. Den repliken fälldes alltså i verkligheten bland oss vandrare den dagen och […]

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 18 Oct 2011 18:25:42 +0000

Mamma,
det var allt VI som brottades med texten. Ja, det var spännande och ibland väldigt ansträngande. Vi får väl se vad det kan bli för översättningsprojekt härnäst. Kanske är det dags att ta itu med ”Irrungen, Wirrungen” på allvar. (I alla fall har jag boken här och de fyra första kapitlen finns på svenska under pausträdet.)

Hälsa Anita så mycket från mig!

Av: Ingeburg Nilsson

Ingeburg Nilsson — Tue, 18 Oct 2011 12:05:27 +0000

När jag läste Per Nilssons funderingar kring ”chefsmodern” och ”de gamlas kylskåp”, i går, letade jag upp texten i originalet igen och kom ihåg hur du brottades med översättningen. En mycket intressant tid! Nu börjar jag läsa om ”hunger och siden” i förlaget Tranans nya kostym och det känns som en ny bok, samtal med nya läsare gör också att det blir en ny upplevelse. Anita Lindvåg hälsar från Växjö!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Oct 2011 18:52:58 +0000

Lennart,
ja ”Tio fingrar blir ingen utopi” innehåller mycket man inte kan gå förbi. När jag tittar i det mycket tummade originalet jag har här, så ser jag att jag strukit för flera hela sidor i den essän, bland annat det här: ”Och för mig är det, efter vad som skett, alltför fyllt av människoförakt att projicera bort ordet socialism ur diktaturen.” Men det var nog själva titelessän som gjorde det allra starkaste intrycket på mig.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Mon, 17 Oct 2011 18:02:33 +0000

Bodil,
jag började läsa ”Hunger och siden” i helgen och det är som du skriver att hon inte alltid gör det lätt för sina läsare. Åtminstone får jag ständigt stanna upp och läsa om och om ytterligare en gång till – men kanske gör just hennes säregna sätt att skriva att uppmärksamheten höjs till det yttersta – och vad är väl bättre för läsningen än det?
Men jag kan bara läsa ett eller två stycken om dagen. Av de jag hittills läst drabbade mig särskilt ”Tio fingrar blir ingen utopi”.

Och till Per Nilsson, om du läser det här: jag har nu läst (och skrivit om) Wolfgang Borcherts ”Utanför dörren”. Den var verkligen en stark läsupplevelse. Och omslagsdesignen var inget hinder… 🙂

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Oct 2011 16:30:03 +0000

Per, för mig var det intressant att någon vill gräva så här i detaljerna. Tack! Och Herta Müller gör det minsann inte alltid lätt för läsaren. Jag har slitit mitt hår över en rad av ställen och precis som när det gällde Borchert-översättningen för ditt förlag, så har jag brottats med många av problemen tillsammans med min mor.

PS Hoppas du fick en fin höstpromenad i Hässleholm idag.

Av: Per Nilson

Per Nilson — Mon, 17 Oct 2011 15:12:06 +0000

En sak till: anledningen till att ”chefsmodern” för mig blev synonymt med E. Ceausescu var att hon tidigare i boken kallats ”alla barns moder” (eller något i den stilen).

Av: Per Nilson

Per Nilson — Mon, 17 Oct 2011 15:07:46 +0000

Tack för hjälpen. Ja, nu förstår jag. Att jag inte gjorde det tidigare beror inte på din översättning utan på Müllers kortfattade sätt att skriva (i kombination med mina fattningsgåvor). En absolut läsvärd bok var det i alla fall, och en bra översättning.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Oct 2011 13:32:16 +0000

Hej Per,
tack för kommentaren här. Jag ska försöka komma åt de här ställena. För tydlighetens skull börjar jag med att skriva av ett avsnitt ur originalet:

An einem 24. Dezember war ich bei ihr eingeladen. Die Silbertanne in der Zimmermitte reichte bis zur Decke und machte mich klein. Sie war behängt mit ausländischer Schokolade. Die Direktorenmutter trug Lockenwickler im Haar und verabschiedete den Hausfrisör.

I början av stycket före får läsaren veta att huvudpersonen/författaren kände dottern till en ”Fabriksdirektorin”. Sedan följer några rader som beskriver förhållandet mellan författaren och dottern till kvinnliga fabrikschef. Därefter följer stycket jag citerat här. Nu till dina frågor. Det är alltså Herta Müllers ”die Direktorenmutter” som jag har översatt till ”chefsmodern”. Inget av orden – varken det tyska eller det svenska – hör väl till ett gängse språkbruk, båda låter lite ”knöliga”. Kanske skulle jag ha låtit bli ”s:et” och sagt ”chefmodern” i stället, men inte heller det hade väl givit ett ”normalt” uttryck. I alla fall är det här inte fråga om någon annan än just denna mor som samtidigt är fabrikschef, alltså inte om EC.

Jag citerar den direkta fortsättningen av texten i original innan jag går in på din sista fråga:

Unter der Tanne stand eine Glocke mit einem Schlüssel. Die Tochter zog den Schlüssel auf, und die Glocke sang: Stille Nacht, heilige Nacht. Die Tochter lachte, räumte den Kühlschrank ”der Alten” aus, stellte alles, was es nirgendwo im Laden gab, auf den Tisch.

Ja, ”de gamla” är dotterns föräldrar, lite högre upp i texten står detta också explicit: ”Sie nannte ihre Eltern ’die Alten’ und sagte manchmal: ’Komm zu mir.'” Du frågar varför det talas om ”de gamlas” kylskåp. Dottern bodde alltså fortfarande hos sina föräldrar och hade följaktligen inget eget hushåll och därför kunde hon inte bjuda på något annat än föräldrarnas mat när hon hade en gäst. Och det framgår också att föräldrarna som högt uppsatta i den rumänska staten hade tillgång till varor som inte fanns i affärerna för vanligt folk.

I det här kapitlet är diktatorsparet hela tiden ”HAN” och ”HON” med versaler, så att det inte går att blanda ihop dem med några andra män eller kvinnor i landet.

PS Jag förklarar här lite övertydligt för att andra läsare som eventuellt inte har tillgång till boken också ska kunna hänga med i resonemanget.