I Omišalj stannade vi en stund utanför den vackra Mariehimmelsfärdskyrkan
och lät blickarna vandra över den gåtfulla glagolitiska skriften ovanför en av ingångarna, en skrift som för den flyktige betraktaren verkar ha timglaset och hyskan som grundtecken. Teckenraderna har en märklig brist på balans, vissa av tecknen verkar bära på en alltför tung och sned last medan andra verkar ha en lika enkel och självklar uppgift som en knopp eller knapp.
Genom den uppslagna porthalvan under det glagolitiska budskapet kunde man höra ljud av bön och förkunnelse och något musikaliskt fragment och ett hemlighetsfullt dunkelt ljus trängde också ut i oktobersommarkvällen.
