blick från Katarina nad Ljubljano i kvällningen
Månad: september 2011
Sommarbilder från Norskens brygga igen
Också den här sommaren har jag simmat i Vassbotten vid Norskens brygga. Londi var inte med för hon hade en skadad tass. Jag cyklade ner ganska snabbt de här morgnarna. Med Londi brukar det ta längre tid eftersom det finns så mycket att lukta på längs vägen.
Vassen växte hög som vanligt om somrarna här och vattnet luktade sjögrönt och det var lika mjukt att simma i som alla andra somrar.
Och bryggan eller bryggorna lutar igen. Det spelar ingen roll hur många gånger de repareras. Efter några månader börjar de kränga och böja och luta. Och så ska det vara.
När jag simmar ut tittar jag alltid på skogremsan på andra sidan, hur den speglar sig och nästan blir mera skogsaktig under sjöns yta. Detta är inte min barndoms sjö, men det är en stor sjö i mitt liv.
°°
PS I Salongen finns en ny text.
Johannesbrödet och dess karat
Johannesbrödträdet hör till de mytomspunna träden i vår värld. Trädet självt i sin eviga grönska där det står på en torr hård jord, men särskilt dess märkligt formade frukter talar till fantasin och inbillningskraften. I litteraturen finns detta träd redan i Gilgamesheposet och sedan förstås på många andra ställen: I Giovanni Vergas I Malavoglia finns på gården en mäktig carrubo. Och så här säger Fernando Pessoa en gång:
Ibland promenerade vi arm i arm under cedrarna och
johannesbrödträden och ingen av oss tänkte på att leva.
Vi trodde oss vara odödliga.
Igår blev jag rikligen beskänkt med johannesbröd från den vackra solöversköljda ön Hvar.
Jag kommer att äta dem – och mäta mitt guld med dess frön.
För ni känner väl till historien om sambandet mellan johannesbrödfröet och mätning av gulds renhet och massa? Ordet ”karat” kommer från grekiskans keration som betyder just johannesbrödfrö. Dessa frön är sinsemellan mycket lika också från frukt till frukt och en gång i tiden var man säker på att alla vägde exakt lika mycket. Och kanske gör de det. Vi är väl inte här för att räkna undantagen?
Här kan ni läsa lite mer och lite sakligare om den här karathistorien.
Der Sommerfaden
Jag läser en dikt om ”sommartråden” som löper över landet mellan mig och dig eller honom och henne:
Der Sommerfaden
Da fliegt, als wir im Felde gehen,
Ein Sommerfaden über Land,
Ein leicht und licht Gespenst der Feen,
Und knüpft von mir zu ihr ein Band.
Ich nehm’ ihn für ein günstig Zeichen,
Ein Zeichen, wie die Lieb’ es braucht.
O Hoffnungen der Hoffnungsreichen,
Aus Duft gewebt, von Luft zerhaucht!
Ludwig Uhland (1787-1862)
utkanten av Ljubljana strax under det lilla berget Rožnik, mitten av augusti