augusti, 2011 - Bodil Zalesky

Namn

31/8 -20117/12 -2014 Bodil Z 4 kommentarer

På tåget från Salzburg till Ljubljana fick jag genom fönstret syn på några ortnamn som förde mig tillbaka till min barndom: Dorfgastein, Bad Hofgastein och Badgastein. Nej, jag var inte där själv som barn, det var min Oma som brukade tillbringa sina somrar där och hon brukade berätta om det för oss barn, om väninnorna – jag minns tyvärr inte längre deras pittoreska namn – hon hade där, om hur det såg ut och så brukade hon upprepa den här lilla serien av ortnamn som lät som om de vore syskon. Dessa namn etsade in sig i mitt minne för alltid. Oma bodde alltid i Badgastein, så vitt jag vet alltid på samma pensionat, men någon gång emellanåt besökte hon de andra två byarna.

Ni ser skylten, eller hur?

utan skylt

Kort citat ur ”Der Turm”

30/8 -201130/8 -2011 Bodil Z 6 kommentarer

Det har talats mycket om Uwe Tellkamps Der Turm, här i Sverige speciellt efter att Aimée Delblancs svenska översättning kom i våras. Jag har inte hunnit läsa romanen ännu, men jag vill ändå visa upp ett fantastiskt textställe ur den:

”Sagen Sie, Betten haben Sie wohl keine mehr?” – ”Nee”, antwortete der in einen blaugrauen Kittel gekleidete Herr Priebsch, ”hier gibt’s nur keine Winterreifen. Keine Betten gibt’s im Möbelladen. Und auch dort werden Sie kein Glück haben, denn Betten werden ja hierzulande nicht mehr hergestellt.” – ”Sachense bloß. Und wieso?” – ”Ganz einfach, nicht nötig! Die Volksarmee steht auf Friedenswacht, der Intellekt ist auf Rosen gebettet, die Politiker schlafen im Ausland, die Rentner im Westen, die Künstler ruhen sich auf ihren Lorbeeren aus, die Partei schläft nie – und der Rest sitzt!”

Se här två svenskspråkiga recensioner av boken, den ena skriven i anslutning till att originalet publicerades, den andra när översättningen just kommit:

av Martin Lagerholm

av Jens Christian Brandt

Sommarafton i Salzburg

29/8 -201129/8 -2011 Bodil Z

Under sommaren strapatsfyllda tågresa genom Europa kom Londi och jag att – lite oväntat – tillbringa en kväll och en natt i Salzburg. Oväntat var ju i och för sig nästan allt under denna färd. Jag bestämde nästan aldrig någon rutt förrän samma morgon som vi skulle ge oss av till den ena eller andra platsen. Egentligen hade jag väl funderat på München, eftersom jag just blivit Tonio Kröger under den där kvällen i Lübeck. Jag skulle resa precis som han och Londi skulle följa med som det sällskap han inte hade. Men under den långa etappen från Hamburg till München i ett överfullt tåg där jag gång på gång fick rädda Londis tassar från stora trampande människofötter kom jag på att München nog var för stort för oss två (inte för litet som en del städer kan vara för vissa andra), så jag tittade lite på den Europakarta jag har inne i mitt huvud och bestämde mig för Salzburg efter att en stund av lite nostalgiska skäl ha funderat på Traunstein.

Vi kom fram till Salzburg tidigt på kvällen och jag fick då veta att Salzburger Festspiele just pågick för fullt och att alla hotell och pensionat var utbokade. Dessutom var stationen på ett jobbigt sätt under ombyggnad, så att allt var en stor labyrint. Nå, vi hade tur och fick det sista rummet på ett pensionat inte långt från stationen. Vi installerade oss och Londi åt lite hundmat och så gav vi oss av in mot de vackra delarna av staden. Så småningom kom vi till Schloss Mirabell och vi gick genom den stora prunkande parken medan kvällen sänkte sig över oss.

Högt ovanför staden höjde sig Hohensalzburg.

Vi gick fram till Salzach och sedan upp på bron över floden. Luften var ljum och smeksam och det kändes behagligt att vara den här sortens lite udda resenär:

Vårt mål kom att bli en Biergarten där på andra sidan bron. Jag tog en öl och så delade vi på en portion Weißwurst. Det var en fin kväll.

°°
PS I Salongen har höstsäsongen börjat och nu vill jag passa på att säga detta: Eftersom jag en tid framöver kommer att vara ganska upptagen av Strindbergprojektet här vid universitetet i Zagreb – förutom av mina olika arbeten – så är jag lite i nöd med Salongen. Om ni känner någon som skriver bra om europeisk litteratur eller om ni själva gör det, så får ni väldigt gärna höra av er om detta till mig här eller på annan väg. Tack!

Gåtfull snigelvandring

28/8 -201128/8 -2011 Bodil Z 12 kommentarer

Igår kväll när jag stod och degade i värmen med några bekanta på gång- och cykelvägen som leder förbi moskén var det någon som började pratade om sniglarna. Hon pekade på ett träd alldeles bakom oss och då såg jag med en känsla av starkt obehag att stammen var klädd med snäckor. Alla utom jag verkade vara bekanta med fenomenet. Några påstod att det beror på hettan och torkan – sniglarna letar efter fukt på träden. Andra menade att träden är sjuka eller att marken är sjuk eller förgiftad. Det intressanta är att sådana här snigelträd bara finns utmed Ulica Frane Krste Frankopana, där vi stod, och längs Ulica Grada Chicaga som utgör fortsättningen på den gatan i riktning ner mot Sava. Jag tittade och tänkte att det här måste jag undersöka. Imorgon går jag hit och tar bilder.

Under natten svepte en enorm vind in över Zagreb och blåste ut värmen ur gatorna och husen. Jag öppnade fönstren åt båda hållen, band fast sovrumsförstret med hundkopplet i byrån och fönstret jag öppnat i balkongrummet höll jag fast med båda händerna. Vinden ilade genom rummen och allt blev friskt och svalt. Och jag kände att jag äntligen utan möda kunde föra en tanke till slut.

På morgonen travade Londi och jag iväg till gatan med snigelträden. Jag hade kameran med mig och tog bild efter bild. Då upptäckte jag en ny underlighet: sniglarna hade inte bara krupit upp på träden utan också på lyktstolparna! Där kan väl ändå inte finnas någon fukt att hämta?

Jag petade lite på snäckskalen och märkte då att de här sniglarna är döda.

Tropiska nätter

27/8 -201127/8 -2011 Bodil Z

Duvorna singlar ner i kvällen genom den ljumma luften utan ett uns av möda och jag står vid mitt fönster och känner att nu, nu kan vi snart gå ut igen. Dagen svalnar utan att bli sval, men hettan rinner undan så smått.

Denna kväll väljer jag att åka in till stan (Londi har inget val) i stället för att ströva omkring vid moskén eller vid ”bunar”, brunnen, eller den före detta brunnen. Vi går till vår hållplats. Människorna känns igen på de ljusa kläderna. Ansiktsdragen döljs av dunklet.

I Donji grad är många på väg mot nöjen eller ingenting särskilt. I luften hörs ett svagt men oavbrutet sorl av röster. Då och då lägger sig suset av en spårvagn ovanpå röstbruset.