På senare år har jag tagit för vana att bjuda in en ginkgo eller två under pausträdet någonstans vid skiftet mellan vår och sommar. I parken bakom Branimirova tržnica, där jag brukar handla mina grönsaker, finns det två höga, mäktiga ginkgoträd, som jag har hållit ett öga på sedan jag flyttade hit. Så här såg de ut för knappt en vecka sedan:
Jag tror det är Cecil Beaton som fotograferat två Ginkoblad intill varandra, ett gulnat och ett grönt. Finns ingen vackrare form.
De där träden upptäckte jag för bara tio år sen i vår botaniska trädgård. Dess medicinska egenskaper lär vara bra för minnet. Något för oss gamla ordböcker?
Ja, något för minnet är inte dumt…
Jag sätter in Goethes gingkodikt här också:
Ginkgo Biloba
Dieses Baums Blatt, der von Osten
Meinem Garten anvertraut,
Gibt geheimen Sinn zu kosten,
Wie’s den Wissenden erbaut.
Ist es ein lebendig Wesen,
Das sich in sich selbst getrennt?
Sind es zwei, die sich erlesen,
Daß man sie als eines kennt?
Solche Frage zu erwidern,
Fand ich wohl den rechten Sinn;
Fühlst du nicht an meinen Liedern,
Daß ich eins und doppelt bin?