Under besöket på art déco-utställningen härom dagen fick jag i ett mörkt hörn syn på en märkligt levande punktbelyst träfigur inne i en glascylinder. Senare fick jag veta att detta var en avbildning av kompositören, författaren och målaren Ivo Tijardović.
På väggen strax intill hade man satt upp en serie miniatyrmålningar utförda av just Tijardović. Oturligt nog kom jag mig inte för att ta någon bild av dessa. Vi får föreställa oss dem.
Just nu läser vi medeltida ballader i min litteraturkurs här i Zagreb. Igår kunde jag inte låta bli att fälla en tår, när jag läste en passage ur Ebbe Skammelsson för studenterna. De som inte själva var gripna av stämningen tog det i alla fall med fattning och texten nådde oss genom århundradena och länderna. Vi läste också balladen om de två systrarna och lät oss gripas av en söt skräck inför visans makabra moment. Och omkvädet susade kallt genom salen.
Vänern vid Dalaborgs fästning om våren
De två systrarna
Där bodde en bonde vid sjöastrand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och tvenne döttrar hade han
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den ena var vit som den klara sol
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den andra var svart som den svartaste kol
Blåser kallt kallt väder över sjön
Vi tvättar oss bägge i vattnet nu
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så blir jag väl som viter som du
Blåser kallt kallt väder över sjön
Å tvättar du dig både nätter och dar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så aldrig du blir som viter som jag
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och som de nu stodo på sjöastrand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så stötte den fula sin syster av sand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Kära min syster du hjälp mig i land
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och dig vill jag giva min lille fästeman
Blåser kallt kallt väder över sjön
Din fästeman honom får jag ändå
Blåser kallt kallt väder över sjön
Men aldrig ska du mer på gröna jorden gå
Blåser kallt kallt väder över sjön
Där bodde en spelman vid en strand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Han såg i vattnet var liket det sam
Blåser kallt kallt väder över sjön
Spelmannen henne till stranden bar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och gjorde av henne en harpa så rar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Spelmannen tog hennes guldgula hår
Harporsträngar därav han snor
Spelemannen tog hennes fingrar små
Gjorde harpan tapplor på
Spelmannen tog hennes snövita bröst
Harpan hon klinga med ljuvelig röst
Så bar de harpan i bröllopsgård
Blåser kallt kallt väder över sjön
Där bruden hon dansar med gulleband i hår
Blåser kallt kallt väder över sjön
Trenne slag uppå gullharpan rann
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den bruden har tagit min lille fästeman
Blåser kallt kallt väder över sjön
Om söndan så satt hon i brudstol röd
Blåser kallt kallt väder över sjön
Om måndan hon brändes i aska och glöd
Blåser kallt kallt väder över sjön
Vänern vid Ursand om vintern
När vi går till stan brukar vi ofta följa Radnička cesta, den enformiga rakan som pekar rätt in mot centrum från Vukovarska. Strax innan vi slinker in under järnvägen och kommer till marknadsplatsen Branimirova tržnica, brukar Londi pila in i en liten alkispark, vars inre rondell nu håller på att förvandlas till ett prunkande lila jättefågelbo.
På bänkarna runt betongcylindern i mitten brukar, sedan den vackra årstiden gjorde sitt inträde, trasiga och brutna män ligga och sova i solskenet. Londi nosar sig hastigt förbi dem och söker brödbitar och annat gott på marken. Järnvägsbanken strax bakom det lila virrvarret som mer och mer döljer de små hopkrupna alkisfåglarna är fylld av ett vimmel av små glada gula bollar.
Vi kastar en blick bakåt in mot den lila dröm- och sömnvärlden. När solen ligger på och det yviga lila ullhåret skuggar lite lätt utan att kyla, går det kanske att vila slitna kroppar och själar här.
För dem av er som står ut med sådana här oorganiserade bildhopplock kommer nu den andra delen från mitt besök på art déco-utställningen på Muzej za umjetnost i obrt.
till och med munkorgen utstrålar ett slags elegans
för mycket mörker i ansiktena på fotot kanske, men dynamiken i figurgruppen känns ändå
brandy medicinal
°°
PS I Salongen publiceras idag en ny – och särskilt spännande – text i serien Sydslaviska författarskap.
Sedan slutet av januari pågår det en brokig och intressant utställning på Muzej za umjetnost i obrt (konst och konsthantverk) här i Zagreb. På engelska heter utställningen Art Déco and Art in Croatia between the Two Wars och enligt katalogen omfattar den 750 föremål. Igår tillbringade jag där timmarna före stängningsdags tillsammans med några vänner. Till en början var det fullt med besökare och guidade grupper strömmade förbi i tjocka rader. Vi gick ”bakifrån” eller motströms för att få lite luft mellan oss och objekten. Jag fick aldrig veta om det var tillåtet eller förbjudet att fotografera, så jag tog mängder med bilder på ett lite halvdolt sätt. Här är några av fynden:
Jag stannar upp här så att ni inte storknar, men kanske visar jag lite mer någon annan dag. Och tyvärr kan jag – tills vidare i alla fall – inte svara på några frågor om de enskilda konstverken.