Gårdagen tillbringade Rudolf, Londi och jag i Ljubljana. Vi märkte att sommarturismen tagit sin början, språken blandades längs vår väg utmed Ljubljanicas gröna krökar. Italienskan verkade vara det dominerande utländska pråket, men vi hörde och tyska, franska, engelska, svenska och olika slaviska språk som vi inte kunde precisera. Fast kroater saknades nästan helt. Många kroater har ryggen vänd mot Slovenien, tycks det mig.
Vi strövade omkring, vi åt och drack och lät Londi bada både i själva floden och i en liten bäck eller ränna med fint klart vatten. Vi satt i kaféer och lät tiden gå med långa samtal eller med tittande på människor och byggnader.
Slottet uppe på berget hade så när som på tornet krupit in i sommargrönskan:
bad i Ljubljanica
