Månad: mars 2011

Kroatiens märkliga karta

Bodil Z 10 kommentarer

Kroatiens karta är något mycket eget – det är väl bara Tadzjikistan som har en lika komplicerad silhuett. Ju mer man tittar på den, desto svårare blir det att få grepp om den. Det är redan svårt att säga vad som skulle vara ”centrala Kroatien”. Är det där landets två huvuddelar möts i något smalt, där det liksom hotar att brytas av?

Och vilken del skulle vara sydöstra Kroatien? Det sydligaste av Dalmatien eller det sydöstligaste av Slavonien? Och var finns sydväst? Kanske i södra Dalmatien, på någon enslig ö ute i Adriatiska havet. Det enda säkra väderstrecket är nog norr, fast det blir plötsligt också lurigt för nästan allt utom Dalmatien ligger i norr.

Dalmatien och Slavonien är väl ungefär lika lika varandra som Italien och Ryssland. Och Zagreb har i sina övre delar en ganska gammalösterrikisk eller centraleuropeisk ”flair”. Så vad är då Kroatien? Det är ett litet Europa (Europa har ju faktiskt också en mycket flikig karta) med dess slaviska, romanska och germanska drag och kanske drar genom dess östligare (?) delar en pust från Ungern fram.

Och vilka är förresten Kvarners och Baranjas speciella kännetecken?

Härliga dagar

Bodil Z 2 kommentarer

Jag vill ju inte trötta er, men så här underbart är det här i dessa dagar. Det går inte att skilja dagarna åt, tro mig! De är alla en stor solskensdag.


Trg bana Jelačića

Längs Tkalčićeva:

Ner från Gradec:

Ryggen av Fra Andriji Kačiću (Vem var han?):


Trg bana Jelačića igen – Londi släcker törsten


fontäner i parken Zrinjevac

Skatgrannar

Bodil Z 9 kommentarer

När jag vädrar och skakar sängkläderna ifrån mitt sovrumsfönster om morgnarna ser jag rakt in i ett litet hus uppe i björken mittemot, ett kråkslott för skator, kunde man kalla det. Bakom det ser man vad människan hittat på i just denna tid. Skatboet har nog samma konstruktion och stil som i alla skattider.

Jag har läst lite om skatornas byggnadskonst:

Bobygget utförs av båda könen och kan pågå under lång tid med början redan på hösten eller under midvintern året före häckningen. I Centraleuropa börjar det dock först i februari eller mars. Ibland kan boet vara klart efter bara två veckor om det påbörjas under våren, men den sammanlagda tiden för bobygget uppgår i snitt till 40 dagar. Medan nya par börjar bobygget med utdraget spel, påbörjar gamla par bygget efter en förkortad spelritual. De plockar specifika pinnar från marken som provas ut väl innan de flyger till boet med dem. Där läggs de på plats med ibland mycken möda eftersom pinnarna ibland kan vara upp till en halv meter långa.

Även om de inte verkar vara det minsta rädda för mitt fotograferande har jag hittills inte lyckats få in båda i samma bild. Antingen ”fångar” jag den ena (pica)

eller den andra (pica):

Vårdag i Zagreb

Bodil Z 5 kommentarer

Nej, egentligen hade det väl varit mera ”arbetseffektivt” att stanna hemma igår med Rökstenen-Strindberg-kompendiet och Herta Müller-korrekturet, men solskenet och värmen lockade till annat, så jag tog Londi med mig upp till stan, till Gornji grad. Det var varmt nog för att sitta i skuggan. Jag hade min översättning av Herta Müllers essä ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna” med mig och den gick jag igenom i all dess förfärlighet alltmedan jag drack varm choklad med vispgrädde. Om detta kan man tycka vad man vill.


Opatovina i halvskugga

Ifrån Opatovina tar man sig – via parken – lätt ner på Tkalčićeva, där kafélivet nu är i fullaste gång.

Och så upp till Gradec i strålande sol. Jag tror att solen lyste över hela Europa denna dag. (Jag berättar inte så detaljerat om vad man ser på bilderna, eftersom ni väl också är ganska hemma här vid det här laget.)

Kugghjulsbanans hus vilade sysslolöst i solen.

Och nere i den stora parken kring Tomislav-monumentet låg människorna i gräset glömska av allt.

Londi nosade bland lukterna.

Det var en vacker dag.

Från Håtunaleken till Nyköpings gästabud

Bodil Z 6 kommentarer

Jag medger att rubriken här lovar mer än texten håller. Nå, i alla fall har några avsnitt ur Erikskrönikan fått följa mig på min hastiga färd genom den svenska litteraturen. De här försmädligt hotfulla och ack, så suggestiva raderna ska naturligtvis vara med:

Minnes ider nakot aff Hatuna leek
Fulgörliga minnes han mik!

Thenne er ey bätre än hin.

Jag har ibland, faktiskt inte så sällan, undrat över varför det finns en sådan trollkraft i detta lilla stycke. Varför biter det sig in i minnet på ett sådant sätt?