Jag tittar tillbaka lite på marken från lördagens härliga vandring på Japetić. Ur lövtäcket under bokarna stack överallt små gula ljus fram, primula-knippen (Primula vulgaris) så vackra, så friskt och starkt gula:
En blomma jag åtminstone trodde mig känna igen, var ett slags vildcyklamen, inte olik den ciclamino selvatico jag såg i Valle Brembana för några år sedan, fast kanske är detta något annat ändå…
På högre och trädlösa ställen växte ett slags ljung i stora eller små klungor:
Och blåsippor (Anemone hepatica) såg jag i sådana massor som jag jag aldrig tidigare sett. (Ja, det är samma bild som jag visade igår, för den blev bäst.)
Den i förra inlägget så omtalade julrosen (Helleborus) såg man också på många ställen:
Och detta tror jag är tibast (Daphne mezereum), eller vad säger ni?
Men vad är detta för en liten grönbladsblomma?
Jag tror inte att bildens växt finns i våra svenska marker …
… nu har jag hittat den: Hacquetia epipactis. Den säljs i trädgårdsbutiker i Sverige och kallas Gullflocka och den blommar redan i april, bildar vackra kuddar, trivs i halvskugga i ej för torr jord.
Tack Agneta,
hur bar du dig åt egentligen? Jag hittade nu bland annat den här lilla texten om gullflockan:
”Gullflocka. Ett släkte med bara en art som hör hemma i Centraleuropa.
Blommorna kommer samtidigt med bladen. Blomflocken omges av kronbladslika högblad.
Arten kan växa i torvbäddar men också i en sval del av stenpartiet.”
Jag sökte på Google Bilder med söksträngen anemone green yellow (sökorden utan citattecken).
Anemone eftersom jag trodde att det rörde sig om en växt tillhörig detta släkte. Färgerna – på engelska eftersom det är ett gångbart språk. Det gav napp direkt. En bild på ”din blomma” uppenbarade sig redan på rad två av bilderna. På dess webbplats stod Green-yellow flowers of Hacquetia plants. Sökte då på enbart Hacquetia på textsidor och fann direkt det svenska namnet Gullflocka och det latinska Hacquetia epipactis. Svårare var det inte.
Ja, det är lätt om man förstår sig på hur man ska göra. Tyvärr kan jag inte använda det här fina receptet till något annat än denna lilla gröna blomma…
Men något av receptets princip kanske? Något eller några troliga ingångsord brukar leda till resultat. Kanske inte på första försöket, som med dagens okända blomma, men med någon variation vid andra eller tredje brukar mycket uppenbara sig. Såväl text- som bildsök brukar vara bra att kombinera eller växla mellan. Ger det inget, så prövar jag några andra sökord som känns relevanta.
Saken är väl den att man måste ha åtskilligt vetande att basera sina frågor ”uti det blå# på. Jag menar när man inte har något ord man kan rota omkring i. Men något av din princip har jag nog lärt mig.
Områden som man inte vet ett dyft om är ju svårare att söka inom och områden man inte är det minsta intresserad av gör ju ett annars roligt sökande till något trist. Visst hade jag tur i dag med blomman. Men ett växtnamn bland sökorden, även om det var fel, samt blommans färger ledde ju till resultat. Hade jag lagt till wood, hade Gullflockan hamnat på första rutan bland bilderna! Alltså: Wood anemone green yellow. Många bilder på nätet har flera olika nyckelord som bidrar till att man kan hitta det man söker. Framförallt gäller det bildbyråers bilder.
Den blå cyklamen petit har en kusin i vår Bergianska Trädgård; kallas där dvärgcyklamen, och är något mer klockliknande i formen. Och mer intensivt violett. Kan växa i rätt stora fält.
Ljungen är klockljung, av något slag.
Idag har jag sett – nej noterat – alens hängen för första gången. Lysande rödbrun färg, i kontrast mot det rena fältet av nysnö på isen.
Agneta,
tro det eller ej, men jag börjar förstå lite hur man kan hitta till bilder med ord. Jag hade inbillat mig att det fanns en oöverstiglig gräns där.
Gabrielle,
det är alltså verkligen en cyklamen den där flikiga blomman? (Såg du den lilla vilda från Valle Brembana? Den är ju mera tydligt cyklamenaktig.) Jaha, klockljung, det borde jag nästan ha kommit på själv.
Nysnö… Här ska det bli 18-19° igen efter regndags temperatursvacka.