Gårdagen gick helt och hållet i vandrandets tecken. Draženka, Predrag, Larisa och jag och Londi och Buba for iväg till Samobor tidigt på förmiddagen och sedan tillbringade vi hela dagen med att följa en vindlande stig utmed Japetićs ryggar. Mycket gick vi i bokskog (”bok” heter ”bukva” på kroatiska) men en hel del också på smala kammar med fri sikt långt ut över landskapet, säkert till Slovenien också. Bland markens bruna löv lyste blåsippor, primulor, vildcyklamen och mängder av andra blommande växter och utmed de högre belägna partierna av stigen växte en sorts ljung. Vårt ”mål” – fast egentligen var förstås själva vandringen sitt eget mål – var en liten ”fäbodsservering” (jag letar efter ett bättre ord), där vi köpte öl av ett märke som inte går att köpa i affärerna, ett öl baserat på bergsvatten. Till det åt vi våra medhavda smörgåsar, fast Predrag hämtade sig en tallrik soppa, för det fanns mat också. Och vi inhandlade alla varsin greblica – en typ av dessa underbara ostpajer som finns här – att äta när vi kom ner från berget. Det satt massor med folk på bänkarna under träden och från det ena bordet hördes hela tiden sång och gitarrmusik. Det var en myllrande glad stämning över det hela och Londi och Buba passade på att skaffa sig lite vid andra bord också. Stärka av vila, mat och dryck anträdde vi sedan återfärden och naturligtvis såg allting helt annorlunda ut från detta nya håll.
Bilderna jag tog i serveringen blev bara skräp, men här är några vyer från vandringen:
°°
PS I Salongen presenteras idag ytterligare ett sydslaviskt författarskap.
PPS Här kommer nu i alla fall en bild från den där "fäbodsserveringen":
Larisa, Predrag och jag – foto Draženka, vars blonda nacke syns ovan.