Börjar ni sätta Krk i halsen? Nåväl, ”krk” lär betyda ”hals” på något språk, så det är väl inte mer än rätt i så fall. Men innan ni storknar, vill jag föra er till den vackraste orten på denna halsö. Jag vill föra er till Omišalj och för er orienterings skull vill jag säga att Omišalj ligger bara ett litet stycke ifrån brofästet, om man kommer från Kraljevica och fastlandet. Titta gärna på Krkkartan två inlägg under det här!
Här far vi över bron och Krk sticker upp ur Medelhavet som en blek månstensrygg eller en fossil jätteödla. Och strax är vi i Omišalj eller Castelmuschio som det heter på italienska – det ena namnet mer suggestivt än det andra. Men i verklighetens resa kom vi till Omišalj alldeles på slutet av Krkdagen, därav det rosenskimrande kvällsljuset:
Omišalj ligger på en upphöjd klippa och mycket av skönheten kommer från denna höga position:
Den lilla staden eller byn är välskött men tillåter sig ändå stycken av det återhållna förfallets speciella skönhet:
Och dessutom erbjuder utsikten från byn en annan, brutalare och tvetydigare fägring: oljecisternernas glans längs den krkska reptilstjärten – höljd i tramontorisk rosé:
Denna mediterrana aftonspegling! Ack Omišalj, dina hus, dina väggar!
