Drömmens boningar och verklighetens

När vi går till de stora öppna områdena vid moskén, måste vi alltid ta oss genom tunneln under den brusande trafikleden Slavonska avenija. Strax innan vi slinker in i det mörka hålet brukar jag kasta en blick på ett slags muralmålning på en av husfasaderna på andra sidan.

Nästan som de Chirico, tänker jag då och så går vi in i tunneln. Ute i ljuset igen kan jag titta närmare på de vackert målade husfragmenten:

Jag läser också orden på väggen. Det första förstår jag förstås… och det sista ”estrih”, för det är nästan exakt som tyskans ”Estrich” och det betyder ”golvbeläggning” ungefär. De andra har jag nu försökt slå upp i mitt tysk-kroatiska lexikon:

boja=Farbe (färg)
ljepilo= Klebstoff (klister)
žbuka= Mörtel (murbruk)

Det näst sista hittar jag inte. Jag beundrar de avbildade hushörnen en gång till och så vänder jag blicken in mot gården, mot verklighetens fasader. Klick (fast ljudlöst)!