Davor gifter sig
28/2 -2011
Lördagen den 19 februari gifte sig Davor, min granne, som tillsammans med sin mor har en fläktfirma här i husets bottenvåning. R, Londi och jag var inbjudna till festens inledande del (ja, egentligen till hela festen, men hundar kommer ju inte in i kyrkan och inte heller på restauranger, inte utan vidare i alla fall) i brudgummens föräldrahem.
Huset var smyckat med två gyllene jätteringar och glada små ballonger:
här kommer Davor nerför trappan tillsammans med en musikanterna
brudgummens vackra mor Lucija i dans med brudgummens far
Londi i väntan på sådant som ”faller ner” från buffén
Davor sjunger och skålar
Flaggorna vajade hela tiden intensivt och så småningom flammade också bengaliska eldar:
Vi lämnade festen, när det blev dags för avfärd mot kyrkan. Bruden såg vi aldrig för hon skulle hämtas av brudgummen i föräldrahemmet. Efter vigseln pågick festen hela natten ända till sju på morgonen på restaurang Lido, har vi fått veta i efterhand.
Serien ”Sydslaviska författarskap”
27/2 -2011
Det må vara söndag, men här är vi tillbaka i vardagen efter en vecka av bröllopsfester, småresor och stadsvandringar tillsammans med R. Här under pausträdet kommer det säkert att dyka upp en och annan bild från de här färderna så småningom, men idag vill jag rikta blicken mot Salongen som just inlett sin sydslaviska serie. Så här lyder introduktionen:
Denna vår ska det få blåsa en sydslavisk vind genom Salongen – och kanske under längre tid än så. Vi kommer att publicera en rad texter som presenterar sydslaviska författarskap från olika tider i skön blandning. Vår förhoppning är att serien ska väcka intresse för sydslavisk litteratur hos en svensktalande läsekrets och i förlängningen ge upphov till översättningar av verk av författarna som ingår i denna svit. Skribenterna bakom texterna studerar svenska vid universitetet i Zagreb.
Och detta är den första texten i sviten: Sydslaviska författarskap: 1. Augustin ”Tin” Ujević
Londi blickar ut över Jadransko more
Möte vid Zlarinska
18/2 -2011
Från Zlarinska mitt för ett av de kanske övergivna husen – som ligger invid ett nybygge som verkar ha kommit på obestånd och stannat kvar i sin ”process” – svänger vi in på lervägen utan något synbart namn. Utmed den finns låga hus och skjul från bytiden och en del av dem verkar ha degraderats till uthus för större och nyare hus som tornar upp sig bakom dem. Här finns en övergiven äppelträdgård och något som nog varit en ganska fin berså.
Så småningom går lervägen över i en asfalssnutt med skjul på ena sidan. Ur hålen slinker det ofta ut katter här, förmodligen herrelösa, men matade av många, verkar det som.
Och här kan man med lite fantasi tänka sig att Londi glidit upp på muren i kattgestalt för att bekanta sig med en släkting.
°°
Som ni ser börjar jag bli lite tjatig och jag ska ta mig och ge er en veckas paus från pausträdet, möjligen med något mindre inskott någonstans emellan. Alles Gute!
Närbutiken
17/2 -2011
Jag köper inte färskt bröd varje morgon, eftersom jag har hittat ett väldigt gott fullkornbröd som är ”som nytt i tre dagar” i min ena favoritaffär, men ofta ägnar jag ändå morgonrundan åt lite inköp i småbutikerna här runt Hvarska. De öppnar alla tidigt, halv sju eller sju. Det är inget problem att ta Londi med på promenaden, eftersom butikerna är så små att jag kan titta ut på henne genom rutan, där hon sitter framför frukt- och grönsakslådorna och väntar eller så hälsar hon på hundar och människor. (Och när vädret är bra står dörren öppen.) Uppstår det något intermezzo, rusar jag snabbt ut och ingriper, men oftast är det lugnt.
Denna morgon köpte jag mitt vanliga ”kruh” med fullkorn och en påse ”kiselo zelje”, lite lök och färskost. Butiksinnehavarinnan – kanske är det hon som är ”Anita”, jag har glömt att fråga henne – berättade att hennes son, som går i femte klass har i läxa att skriva en liten ”dikt” på engelska och hur hon försökt hjälpa honom. Så här ser ”mallen” ut:
Your eyes are….
Your smile is….
Och det som läggs till ska rimma på vartannat. Själv hade hon försökt med ”Your eyes are like honey”, men sedan blev det inte så bra med rimmet, skrattade hon: Money? Nej. Om jag hade någon idé? Jag ska tänka, om jag kommer på något kommer jag förbi senare på dagen, sa jag.
Fiktivt möte mellan två damer
16/2 -2011
I en liten text jag nyss skrev för Hufvudstadsbladet lät jag Klara Johanson och Marija Jurić – eller ska jag säga KJ och Zagorka? – samtala under några eftermiddagstimmar på ett kafé i Regensburg i mitten av juni 1914. Jag lät mina tänkta läsaren sväva i ovisshet om vem av de båda damerna som någonstans i mitten av samtalet yttrade repliken:
Frestas man inte till antagandet att kunskaper och erfarenheter är belagda med tull när man observerar hur ytterligt sparsamt flertalet utrikesturister hemför dessa varor?
Ur ”Förklädd gud”
15/2 -2011
Jag tänker på en resa jag gjorde till Aten för några år sedan tillsammans med en väninna, på våra vandringar i staden och runt omkring uppe på Akropolis. Och på den här känslan av att Grekland alltid är klassisk tid mitt i det moderna, åtminstone för besökaren utifrån.
Tempel, gudar, herdar, fauner eller doriska, joniska och korintiska kapitäl… Artemis, Apollon och Hefaistos verkar röra sig i tempelskuggan. Och tanken går också lätt till andra besökare som också känt eller kanske till och med ibland befäst närvaron av den forna tiden i dagens grekiska värld.
Jag vill läsa ur Förklädd gud av Hjalmar Gullberg. Det diktverket andas en sådan ursprunglighet att vår tids avgaser och buller förflyktigas till fantasi, när man går in i det. Så här börjar dikten:
Vem spelar på en pipa
en låt av gryningsluft,
för himmelsk att begripa,
höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden,
flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden
för djur och växt?
Vem är den gode herden
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm?
Jag vill läsa lite till, för jag tror eller tycker att det här som strax följer är diktens vackraste eller mest suggestiva rader:
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.
Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger intet jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd.
