Davor gifter sig

Lördagen den 19 februari gifte sig Davor, min granne, som tillsammans med sin mor har en fläktfirma här i husets bottenvåning. R, Londi och jag var inbjudna till festens inledande del (ja, egentligen till hela festen, men hundar kommer ju inte in i kyrkan och inte heller på restauranger, inte utan vidare i alla fall) i brudgummens föräldrahem.

Huset var smyckat med två gyllene jätteringar och glada små ballonger:


här kommer Davor nerför trappan tillsammans med en musikanterna


brudgummens vackra mor Lucija i dans med brudgummens far


Londi i väntan på sådant som ”faller ner” från buffén


Davor sjunger och skålar

Flaggorna vajade hela tiden intensivt och så småningom flammade också bengaliska eldar:

Vi lämnade festen, när det blev dags för avfärd mot kyrkan. Bruden såg vi aldrig för hon skulle hämtas av brudgummen i föräldrahemmet. Efter vigseln pågick festen hela natten ända till sju på morgonen på restaurang Lido, har vi fått veta i efterhand.

Serien ”Sydslaviska författarskap”

Det må vara söndag, men här är vi tillbaka i vardagen efter en vecka av bröllopsfester, småresor och stadsvandringar tillsammans med R. Här under pausträdet kommer det säkert att dyka upp en och annan bild från de här färderna så småningom, men idag vill jag rikta blicken mot Salongen som just inlett sin sydslaviska serie. Så här lyder introduktionen:

Denna vår ska det få blåsa en sydslavisk vind genom Salongen – och kanske under längre tid än så. Vi kommer att publicera en rad texter som presenterar sydslaviska författarskap från olika tider i skön blandning. Vår förhoppning är att serien ska väcka intresse för sydslavisk litteratur hos en svensktalande läsekrets och i förlängningen ge upphov till översättningar av verk av författarna som ingår i denna svit. Skribenterna bakom texterna studerar svenska vid universitetet i Zagreb.

Och detta är den första texten i sviten: Sydslaviska författarskap: 1. Augustin ”Tin” Ujević


Londi blickar ut över Jadransko more

Möte vid Zlarinska

Från Zlarinska mitt för ett av de kanske övergivna husen – som ligger invid ett nybygge som verkar ha kommit på obestånd och stannat kvar i sin ”process” – svänger vi in på lervägen utan något synbart namn. Utmed den finns låga hus och skjul från bytiden och en del av dem verkar ha degraderats till uthus för större och nyare hus som tornar upp sig bakom dem. Här finns en övergiven äppelträdgård och något som nog varit en ganska fin berså.

Så småningom går lervägen över i en asfalssnutt med skjul på ena sidan. Ur hålen slinker det ofta ut katter här, förmodligen herrelösa, men matade av många, verkar det som.

Och här kan man med lite fantasi tänka sig att Londi glidit upp på muren i kattgestalt för att bekanta sig med en släkting.

°°

Som ni ser börjar jag bli lite tjatig och jag ska ta mig och ge er en veckas paus från pausträdet, möjligen med något mindre inskott någonstans emellan. Alles Gute!

Närbutiken

Jag köper inte färskt bröd varje morgon, eftersom jag har hittat ett väldigt gott fullkornbröd som är "som nytt i tre dagar” i min ena favoritaffär, men ofta ägnar jag ändå morgonrundan åt lite inköp i småbutikerna här runt Hvarska. De öppnar alla tidigt, halv sju eller sju. Det är inget problem att ta Londi med på promenaden, eftersom butikerna är så små att jag kan titta ut på henne genom rutan, där hon sitter framför frukt- och grönsakslådorna och väntar eller så hälsar hon på hundar och människor. (Och när vädret är bra står dörren öppen.) Uppstår det något intermezzo, rusar jag snabbt ut och ingriper, men oftast är det lugnt.

Denna morgon köpte jag mitt vanliga ”kruh” med fullkorn och en påse ”kiselo zelje”, lite lök och färskost. Butiksinnehavarinnan – kanske är det hon som är ”Anita”, jag har glömt att fråga henne – berättade att hennes son, som går i femte klass har i läxa att skriva en liten ”dikt” på engelska och hur hon försökt hjälpa honom. Så här ser ”mallen” ut:

Your eyes are….
Your smile is….

Och det som läggs till ska rimma på vartannat. Själv hade hon försökt med ”Your eyes are like honey”, men sedan blev det inte så bra med rimmet, skrattade hon: Money? Nej. Om jag hade någon idé? Jag ska tänka, om jag kommer på något kommer jag förbi senare på dagen, sa jag.