Kommentarer på: Morgon sent i januari

Av: Marlena

Marlena — Tue, 01 Feb 2011 22:06:16 +0000

.. det händer ju individer också..

Av: Jelena

Jelena — Tue, 01 Feb 2011 13:43:13 +0000

Här måste jag nog också blanda mig i lite. För det är ju tiden du pratar om, tror jag. Just nu, mitt i den egyptiska revolutionens slag-i-slag-händelser (?) händer plötsligt eormt mycket på kort tid. De tidigare 30 åren var förmodligen sega och statiska för vanligt folk. Tiden segar sig fram i händelselösa perioder och sedan under förändringar verkar den rusa fram. Vulkanen. Den ligger och vilar medan det bubblar under ytan i sekler och pltösligt bryter lavan fram (och askan blockerar flygtrafiken i flera veckor). Det händer ju individer också. Det kan man ibland bli lite yr i huvudet av.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 28 Jan 2011 08:16:38 +0000

Jag menade det nog på mer än ett sätt (om jag minns rätt).

Grått i grått – ”kått” och ”gått”.

Av: Marlena

Marlena — Fri, 28 Jan 2011 07:37:19 +0000

Jag tolkade ditt ”Vad ska det bli av mig?” snarare som ett ”Vart är jag på väg?”. Och det är väl en fråga vi alla ställer oss ibland, eller?
Grå och trist morgon här idag. Hoppas det är bättre hos dig, Bodil.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 28 Jan 2011 06:44:32 +0000

(Då borde jag väl tiga nu, men:) egentligen har jag alltid haft sådana här eller liknande tankar, då och då. Jag känner mig nu lite avslöjad i min normalitet.

Av: RenéV

RenéV — Fri, 28 Jan 2011 04:39:55 +0000

Då kommer Bodil att avveckla sig själv om det efter ett halvår finns bara 38% av henne.
Jag får det till minusBodil och det strax.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 27 Jan 2011 20:12:48 +0000

Nu börjar det rassla lite under den här möjligen något melankoliskt/molankuliskt anlagda texten. Jag känner mig frestad att rita Victory här direkt på stubben eller bordet. Otäckt det där med molekylerna men fräscht! Zaakon helt enkelt!

Av: Gunnar

Gunnar — Thu, 27 Jan 2011 19:51:07 +0000

Det finns ett bergsäkert sätt att intressera skolbarn (ålder sådär 8-10)för filosofi. Man tar dom på klassresa till Amiral Nelsons ”Victory” i Portsmouth, och berättar hela den dramatiska historien för dem. Begeistrade återvänder de till klassrummet och skriver/ritar sina alster.

Men så när övningen är över gör läraren lite överkurs av det hela, när han berättar för dem att inte en enda planka på däcket, inte ett enda rep i riggen, inte en spik, inte en tunna på ”Victory” är i original. Allt har successivt fått ersättas under de tvåhundra år skepet har bevarats.

”Är då Victory Victory?” frågar läraren. Och jag har varit med om många fascinerande diskussioner: om historia, om förväntningar, om vem man är, osv osv. Rent molekulärt, Bodil, är du kanske 38%av den du var för ett halvår sen. resten är fortfarande The Good Old You!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 27 Jan 2011 18:49:11 +0000

Tack Lennart,
den dikten tycker jag mycket om. Och jag tycker också om klen tröst. Å andra sidan var det där uppe inget nödrop utan en fundering, en aning ”på kanten” visserligen, men ändå en fundering. Och egentligen är det väl en fråga alla kan ställa sig?

Någon gång ska jag läsa Heidenstam lite mera samlat än jag gjort hittills.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Thu, 27 Jan 2011 17:29:19 +0000

Även jag kan bara erbjuda en klen, om ens det, tröst. Men åtminstone för mig ger det dock något att anlägga Verner von Heidenstams perspektiv:

En dallring i en fjärran rymd, ett minne
av gården som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.

Lars Gustafsson skriver ”Om Verner von Heidenstams ödmjukhet” i ”De andras närvaro: essäer om konsten som kunskapskälla” (1995)