I somras under en resa längs den polska Östersjökusten köpte jag en handduk över den polska Östersjökusten. Ja, ni läste rätt. Det var i Rewal eller möjligen i Trzęsacz. Så här ser den ut:
Jag tänker på sommar, piroger och havsutblickar varje gång jag torkar mig på den och då och då reser jag i tanken utmed dess vägar och kustlinjer. Vi kom från Międzyzdroje (min mammas barndoms Misdroy) och som vi tyckte ”ända till” Kołobrzeg (Kolberg), men tittar jag på handduken, så ser jag att nästan allt finns kvar att upptäcka. Vi reste i och för sig också nedanför handdukskanten, men det är en annan historia.
Tittar jag lite längre österut mot mitten av handduken hittar jag namnen på två orter som finns inristade i min släkthistoria: Sławno och Polanów, fast jag känner dem som Schlawe och Pollnow. Dit vill jag också en gång – och inte bara på handduken.
Da komm ich auch her! Eller rättare, min far föddes i Lauenburg (dagens Lebork), cirka tio över två på den nedersta bilden. En trakt av sandiga björkskogar, lågt flygande storkar (Pan Bocian!), ändlösa våtmarker, vandrande sanddyner, röda tegelkyrkor och preussiska tågstationer (gult tegel, grönmålade snickerier). Det är vackert att åka tåg där, särskilt i maj innan turisterna anlänt.
Tack för en vacker och lockande beskrivning av ”dina trakter”, JCB.