Inspirerad av julleken på Pressylta försöker jag mig på en enklare variant, som får bli en nyårsaftonsfråga till Pausträdets läsare. Vad är detta för en ”nyårsgrupp”? (Låt er inte förvillas av den lilla rosa racketen!)
Gott Nytt År!
Inspirerad av julleken på Pressylta försöker jag mig på en enklare variant, som får bli en nyårsaftonsfråga till Pausträdets läsare. Vad är detta för en ”nyårsgrupp”? (Låt er inte förvillas av den lilla rosa racketen!)
Gott Nytt År!
Londi och jag är tillbaka i Zagreb och medan Londi vilar under bordet ger jag mig på en liten återblick på vår moraviska julresa. Jag ”plockar” lite bland bilderna jag tog.
Katedralen, som är en viktig del av Brnos signalement, sticker upp sina mörka spiror i vinterhimlen.
Det här vackra huset kan jag tyvärr inte identifiera, men jag minns att det befinner sig ganska nära hotell ”Europa” där familjen Zalesky hade sitt europeiska basläger.
Det stora centrala torget Náměstí Svobody (Frihetstorget) påminner mig inte så lite om Zagrebs Trg Bana Jelačića.
Julmiddagen åt vi uppe i Myslivna (på tyska Jägerhaus):
Därifrån såg vi ner i ett glimmande ”Brno by night” med fästningen Špilberk som ”kronjuvel”.
Under den gångna helgen har Londi och jag gjort två besök i ”stan”. Spårvagnsfärderna gick komplikationsfritt alla fyra gångerna, kanske för att jag fått lite extra råg i ryggen efter ett samtal med en representant för djurskyddsföreningen Ruka nade, Hoppets hand. Jag fick bland annat veta att hundar visst får åka både spårvagn och buss vilken dag som helst i veckan, vad än folk påstår! Nåväl, mer om ”Ruka nade” en annan gång; vi tog fina promenader genom stadens inre delar de här dagarna, jag köpte lite julklappar och Londi fyndade i buskarna och runt marknadsstånden.
Nu ska ni få följa med på en liten vandring genom ett vintrigt Zagreb. Vi börjar i Donji grad vid Glavni kolodvor (Centralstationen) och ger oss ut i det stora vita på Tomislavov trg. Ni ser kung Tomislav rida mot den station som förstås inte fanns då han levde för över tusen år sedan, men lustigt nog råder det ett slags jämvikt mellan stationen och statyn. Båda är lika storslagna. (Det vita tältet mellan dem rymmer en tillfällig matmarknad med lokalt tillverkade varor som ost, korv, vin, sprit och honung.)
Här har Londi just hittat något ätbart i kanten av det stora torget. Vissa dagar är hon nästan självförsörjande.
Så har vi nått upp till den Övre staden, Gornji grad, och vi går ett stycke uppför Radićeva:
Vi viker av till vänster och går uppför trapporna mot Gradec. Där trappan slutar finns ett slags utsiktsterrass och därifrån tar jag en bild på katedralen ur en ”klassisk” vinkel:
För en gångs skull låter jag bli att fotografera Markuskyrkan – ni vet den där med det färgglada tegeltaket – vi går bara förbi och slinker sedan ner genom Kamenita vrata (Stenporten) och så går vi några steg längs Radićeva igen, fast lite högre upp, och viker sedan av åt höger och ilar kvickt nerför Mlinske stube (Mjölnartrappan) till Tkalčićeva och tar trapporna upp till parken strax ovanför. Där vänder jag kameran åt ett annat håll än jag brukar göra här. Jo, det är Gradec däruppe fast utan någon av de typiska silhuetterna:
Så lämnar vi parken och följer en smågata mot Kaptol och katedralen. Jag vrider kameraögat en aning ifrån själva kyrkobyggnaden och det blir så här:
Vi travar ner igen längs gator och torg mot Donji grad och avslutar med en skymningsvy från vår utgångspunkt. En man sitter tappert på en av parkens/torgets bänkar. Det är egentligen inte väder för ett sådant bänksittande, men han är mycket ung.
Nu har snön kommit hit till Zagreb också, inte mycket men då och då yr det till en stund. Med snön har det blivit lite varmare, kölden är inte längre så bitande utan liksom inlindad i det där pudriga vita. Jag prövar mina fraser och ord från tiden då den allra första snön föll här. ”Pada snijeg”, säger jag viktigt och pudelklokt och folk omkring mig bejakar detta, ”da, da”, det snöar. Någon gång tittar jag ut över snötäcket och säger tankfullt ”zima” och det går inte att förneka detta heller, visst är det vinter.
Londi och jag vintergår längs Vukovarska i den tidiga morgonstunden.
PS Salongen går till vintervila.