Om man går utmed Sava-vallen och vänder blicken inåt mot stadens utlöpare, bort från floden, får man brokiga inblickar i en serie små världar. Man ser rester av hus från en lantlig tid:
Här finns rader av enkla, men så vitt jag förstår, mycket ändamålsenliga växthus, som ger staden närodlade grönsaker långt in i vintern:
Man tittar in i små gator som kantas av välskötta men lite nötta enfamiljshus med fruktträd och vinranksbersåer i trädgårdarna:
Här och där verkar tillfälligheter och eller tillfälliga nödvändigheter styra:
Ögat letar sig in på lantliga gårdsplaner bevakade av stora skällande hundar, som nog ofta har vad man kallar ett ”hundliv”:
