Redan i förrgår kväll såg jag dem från spårvagnen i mörkret – alla lyktorna utmed Vukovarska eller Ulica Grada Vukovara. Så många lyktor på rad hade jag aldrig sett förr. Jag funderade lite och sedan började jag se mig lite om i kvarteren här runt omkring, men nej inga lyktor någon annanstans än vid Vukovarska. Och igår på morgonen såg jag lyktorna lysa igen, när Londi och jag skulle gå och handla bröd i en liten butik ”strax under” den stora slamrande genomfartsleden. Och sent samma eftermiddag när jag for hem från ”fakulteten” med spårvagnen blänkte det i rött, violett, gult, blått och grönt i mörkret, men bara vid Vukovarska. Det måste vara någon minnesdag, tänkte jag, och nu har jag frågat och fått veta att det är 19 år sedan slaget vid Vukovar och 19 år sedan massakern vid Vukovar. Det är inte ofta minnet eller spåren av kriget kommit mig som utomstående särskilt nära under mina första månader här, men den här kvällen när jag äntligen förstått lyktornas budskap, kändes det mörka skedet som ett mycket nära förflutet, som angår också mig.
