Min kroatiska går knappast fram med några stormsteg, men jag känner undan för undan igen allt mer i den omgivande ljudbilden. Tonfallen surrar ibland i huvudet på mig långt in i sömnen. Då och då köper jag en liten ordbok eller ett konversationslexikon för att sätta fart på mig.
Men mitt arbete eller mina arbeten (undervisningen, översättandet och skrivandet) tar mycket tid, så jag har ännu inte hittat några tillräckligt stora luckor för att få till något systematiskt studium. När jag inte undervisar, rättar, läser, skriver eller översätter, går jag runt i omgivningarna med Londi och så ägnar jag mig faktiskt en del åt mat, det finns ju så mycket intressant att äta här. Fast varje gång jag är hos någon av ”ostgummorna” på torget retar det mig att jag ännu inte lärt mig orden för ”ko”, ”get” och ”får”. Det är lite löjligt att säga ”moooo” och ”bääää” och vad säger förresten geten? Det kanske jag skulle göra något åt nu, nej, inte vad geten säger, utan hur man säger ”get”, ”ko” och ”får”. Jag slår upp i en av mina små ordböcker:
ko=krava
get=koza
får=ovca
Det är bara ”krava” som är en verklig överraskning, de andra två kunde jag visst på något passivt sätt. Ja, ”koza” slår faktiskt här och nu an en sträng i mitt minne. Jag minns ett getlotteri från sommarens polska resa eller närmare bestämt från Poznań:
