Bokmässan i Belgrad

Den här veckan pågår bokmässan i Belgrad (som jag av hundskäl inte kan besöka), från måndag till söndag. Hedersgästland är det här året Sverige. Jag har i programmet hittat en liten introduktionstext på engelska om det det svenska inslaget. Det börjar så här:

Sweden will be the country in focus at this years Belgrade Book Fair. The project “Voices from Sweden“ is an innovative cooperation between four Swedish partners – the Swedish Embassy in Belgrade, the Swedish Arts Council, the Swedish Institute, and IKEA. We are all honoured to have the opportunity of presenting parts of the Swedish literature and some of the topics that are currently being discussed in public debates in Sweden.

Och fortsätter så här

Här är det officiella programmet i dess helhet. Tyvärr är det bara en liten del av den engelska versionen som verkligen är på engelska…

Speciellt intressant för mig är att åtta av svenskstudenterna från universitetet i Zagreb deltar på bokmässan genom att presentera en antologi med av dem själva nyöversatta textutdrag ur ett antal svenska romaner. Jag hoppas att få veta mer om detta när studenterna kommer tillbaka. Kanske kan jag locka in någon av dem i Salongen…

Park šuma Tuškanac

Igår eftermiddag hittade Londi och jag till Park šuma Tuškanac, en underbar långsträckt park som liksom klättrar upp mot Medvednica strax väster om Gornji Grad. Varför vi inte gått hit tidigare? Tja, för att vägen in till stan redan i sig är så lång. I alla fall var det välgörande för både kropp och själ att gå där längs de slingrande vägarna under de höga höstträden. Det var en varm dag även om solen då och då försvann bakom molnen – det var ett slags brittsommar i luften eller ska jag kanske säga estate di San Martino…

Utmed parken såg vi en rad av pampiga villor skymta fram bland stammar och grenar:

På marknaden

Igår bestämde jag mig för att ta Londi och mig på promenad till marknaden. Det är en blandad marknad med skor och kläder av enklare slag, billigare viner, lite husgeråd, fisk, bröd, pirogartade bakverk och massor av grönsaker och frukt. Och en hel del annat, antagligen ost och korv också, fast jag har inte sett de stånden hittills.

Det tar kanske en kvart att gå dit. Solen sken och luften kändes vänlig. På vägen dit råkade vi ut för en enda ”komplikation”, en lösgående hanhund – Londi löper för tillfället vilket gör mitt liv lite svårare än annars – men han var ganska liten och dessutom tyckte Londi inte att han var något.

Vi strövade omkring bland stånden och jag köpte det jag hade bestämt mig för och lite till och så pratade jag om ditt och datt med dem som stod i stånden och Londi lät sig klappas och bjudas på det ena och andra.

Sedan jag flyttade hit har mina baslivsmedel blivit lök, paprika, surkål, vindruvor, valnötter, färskost (gärna i en vävd strumpa), bosnisk fårost och sur grädde (helst den fetaste), bröd och ibland några hårt stoppade små mörka korvar.

°°
PS Salongen publicerar idag en ny text.

Karlavagnen / Stora Björn

Igår kväll när mörkret hade fallit i mitt zagrebska utkantskvarter läste jag en dikt av Håkan Sandell; den här, trots att ingen Karlavagn fanns att se utan bara neonljus och -skyltar högt uppe i skyn:

Karlavagnen / Stora Björn

Än en gång tiden då björnfesten firades.
Den klaraste stjärnbilden stiger fram –
Gudsvagnens dragstång är Björnhonans svans.
Orubblig! Rör den sig är det jorden som rullar.
Lufsar hon, lyfter på tassarnas guldklor,
är det folk här som driver som lösryckta trasor för vinden
mellan bilvrak och nerslitna hyreskaserner,
som utan geist sänker blicken mot marken
men fortfarande under Björnen och vagnen.

Gula buskar, bleknade björkar i stadsutkanten,
står och fäller falskt guld genom kvällarna.
Slarviga, ringaktade, utan självbevarelsedrift –
räknar bort sig med sparvarnas små siffror.
Men tala inte om fall från en guldålder
för folk som måste stå pall genom natten.
Säkert sant att högre kulturer
trätt fram under Gudsvagnen, men förfallet
i världen är gammalt som Björnhonans vargula sår.

Höghus i höstljus

Efter regnet kom solen tillbaka och värmde till och med lite grand, så både paraplyet (här i Zagreb använder man paraply så snart det kommer en droppe från skyn) och den tjocka jackan fick stanna hemma. Vi gick en runda i parksnutten här strax intill och Londi letade som vanligt efter bröd och annat gott i buskarna. Och naturligtvis gjorde hon många fynd, för här är gräsplanerna och marken under buskarna ljusfläckiga av brödbitar, större och mindre, inte så sällan hela eller åtminstone halva limpor. Brödet har en annan plats eller roll här än Sverige.


tyvärr syns inget bröd här

Trafiken på Vukovarska (Ulica Grada Vukovara) var ovanligt stillsam, men det berodde väl på tiden på dagen. En spårvagn av den modernaste typen är i alla fall på väg och jag ser också en bil från firman Rubelj på bilden. Ring Rubelj, så får du grillade köttbitar, korvar, pajer, pizzor och vad det nu är hem till din lägenhet!

Här på parkeringsplatsen står vattnet ännu kvar och påminner om regnet från dagen innan. Och om leran som kröp fram ur alla sprickor.

Till höger på den nedersta bilden ser ni en strimma av huset där Londi och jag bor: