Jag har ett slags samlarinstinkt som jag om höstarna brukar kanalisera till svampplockning. Här i Zagreb kan jag inte plocka någon svamp, om jag inte vill försöka efterlikna Italo Calvinos Marcovaldo i berättelsen ”Funghi in città”, så jag har i stället sökt mig andra jaktmarker. Nästan som de gamla tanterna som går ut med väskan full med gammalt bröd för att strö ut det åt fåglarna i parkerna och när den är tömd fyller den med valnötter. Fast jag går inte ut med gammalt bröd. För det första blir det inte så mycket gammalt bröd efter mig och för det andra har jag ju Londi som inte tycker att det är något att bära iväg med. Medan Londi springer omkring under träden och luktar och hälsar på hundar – och letar fram gammalt bröd – plockar jag nötter, lite grand så där bara för att det känns trevligt. Och de räcker till alla som plockar.
