Fiktion och verklighet

Det var länge sedan jag tänkte på Christine Brückners roman Jauche und Levkojen (Gödselvatten och lövkojor), en roman som handlar om livet på godset Poenichen i det gamla Hinterpommern mellan 1918 och 1945. Men nu när jag tittade på kartan över nordvästra Polen kom jag att tänka på den igen. Jag tänkte särskilt på ett ställe i boken där Brückner lokaliserade fiktionens Poenichen någonstans i centrum av en liksidig triangel med tre av verklighetens städer som hörn. Nu har jag slagit upp stället i boken:

Suchen Sie Dramburg, immerhin eine Kreisstadt (poln. Drawsko), an der Drage gelegen, die Einwohnerzahl unter zehntausend. Etwa 30 Kilometer südwestlich von Dramburg liegt Arnswalde (poln. Choszczno), kaum größer als Dramburg, ebensfalls eine Kreisstadt; südöstlich in etwa derselben Entfernung dann Deutsch Krone (poln. Wałcz), nicht mehr Hinterpommern, sondern bereits Westpreußen, Teil des ehemaligen Königreiches Polen, gleichfalls eine Kreisstadt. Wenn Sie nun diese drei Städtchen durch drei Geraden miteinander verbinden, entsteht ein gleichseitiges Dreieck. Wenn Sie die geometrische Mitte dieses Städte-Dreiecks ausmachen, stoßen Sie auf Poenichen.

När jag läste det här i början av 1990-talet tedde sig alla platserna såsom liggande bortom det jag någonsin skulle kunna komma till, ja, även de tre städerna verkade för mig ligga i ett fantasins land.

tyvärr är kartan här lite trasig och förskjuten så att namnet Choszczno inte riktigt syns

En morgon i Barlinek tänkte jag att nu är ögonblicket kommet, nu finns möjligheten att se Dramburg, Arnswalde och Deutsch Krone. Och vi gav oss av. Det regnade vid avfärden och hela dagen kom sedan att badas i regn. De tre städerna visade sig vara mycket skadade av kriget och återuppbyggnadet verkade till största delen ha gällt de stora tunga kyrkorna i tegelgotik; mellan dem var det på många ställen tomrum eller fula hyreshus. Jag tog ändå lite bilder mellan skurarna.

Här är en vy från Drawsko:

Denna bild fann jag på en husvägg i staden:

Och här är den mäktiga Mariakyrkan i Choszczno:

I Wałcz valde jag en annan vy än en tegelkyrka, eftersom det fanns några vackra smågator att fotografera också:

Precis som i Drawsko fann jag även här en stadsplan på en husvägg.

Genom de här stadsbesöken gled Poenichen ännu längre in i sin fiktion för mig. Och det vet jag egentligen inte om jag ska vara glad eller ledsen över. Kanske båda delar.