Vi kom till Polen via Usedom. Świnoujście (Swinemünde) for vi snabbt igenom, trots alla mina Fontane-bindningar till platsen (det är ju i den här staden – under namnet Kessin – som en stor del av handlingen i Effi Briest utspelar sig). Vi fortsatte en bit in på nästa ö Wolin (på tyska Wollin) tills vi kom till Międzyzdroje, min mors barndoms Misdroy, där hon en gång fick en sådan där ask som var klädd med snäckskal. Där slog vi oss ner för ett par dagar.
En dag följde vi Östersjökusten ända bort till Kołobrzeg (Kolberg på tyska). Vi stannade här och där i små byar och badorter och gick för att se på havet. Ibland följde vi en stig längs de höga dynerna. På många ställen var det till vår förvåning och besvikelse omöjligt att nå ner till vattnet ifrån höjden. Men utsikten var mycket vacker.
stranden vid Międzyzdroje
samma strand ur en annan vinkel
vid byn Rewal/Rewahl
stig utmed den ”höga kusten” vid Trzęsacz
”kustprofil”