Under vissa delar av vår lilla polska resa halkade vi ut ur nutiden en aning. Några mil öster om den plats där Neiße möter Oder ligger den lilla byn Połęcko (Pollenzig på tyska) vid Oders norra strand. Vi hamnade i Połęcko för att jag upptäckt ett grönt streck på kartan längs vägen dit från Marcinowice utmed Oder. Det gröna stecket ville markera skönhet och vi tänkte oss en vacker utsikt över floden från den markerade sträckan, men ingenstans syntes ens skymt av den. Vi for genom ett enformigt skogs- och busklandskap. Men så nådde vi Połęcko och då blev plötsligt vägen dit ”mödan” värd, för där strax nedanför byn öppnades plötsligt flodlanskapet för oss och dessutom såg vi en ålderdomlig närmast flottliknande färja vid bryggan. Vi åker över!
På färjan, som just var på väg att lämna bryggan befann sig förutom ett ungt tyskt motorcykelpar bara folk från trakten. De såg ganska fattiga ut och jag fick en känsla av att de aldrig lämnat de här små byarna invid floden. Det var som om de fanns i en annan tid, i en annan värld som blivit kvar vid sidan om.
Något ögonblick efter att vi skumpat upp på färjan lade den ut. Den drevs med hjälp av en vajer som utnyttjade flodkraften. Två skygga små pojkar fick hjälpa till att lossa färjan från bryggan och sedan också att hålla vajern. På bryggan stod några Połęcko-bor och bevittnade avfärden.
På andra sidan floden möttes vi stilenligt av en stork i vassen. Här märktes högvattnet mycket tydligare än på nordsidan. Från färjan åkte man genom vatten och motorcyklisterna hade all möda att ta sig över utan att dras med av vattnet.
Väl uppe på andra sidan gick färden – mot Chlebowo – vidare genom en nästan rysk eller kanske nordisk björkallé.
