Över Oder vid Połęcko
31/8 -2010
Under vissa delar av vår lilla polska resa halkade vi ut ur nutiden en aning. Några mil öster om den plats där Neiße möter Oder ligger den lilla byn Połęcko (Pollenzig på tyska) vid Oders norra strand. Vi hamnade i Połęcko för att jag upptäckt ett grönt streck på kartan längs vägen dit från Marcinowice utmed Oder. Det gröna stecket ville markera skönhet och vi tänkte oss en vacker utsikt över floden från den markerade sträckan, men ingenstans syntes ens skymt av den. Vi for genom ett enformigt skogs- och busklandskap. Men så nådde vi Połęcko och då blev plötsligt vägen dit ”mödan” värd, för där strax nedanför byn öppnades plötsligt flodlanskapet för oss och dessutom såg vi en ålderdomlig närmast flottliknande färja vid bryggan. Vi åker över!
På färjan, som just var på väg att lämna bryggan befann sig förutom ett ungt tyskt motorcykelpar bara folk från trakten. De såg ganska fattiga ut och jag fick en känsla av att de aldrig lämnat de här små byarna invid floden. Det var som om de fanns i en annan tid, i en annan värld som blivit kvar vid sidan om.
Något ögonblick efter att vi skumpat upp på färjan lade den ut. Den drevs med hjälp av en vajer som utnyttjade flodkraften. Två skygga små pojkar fick hjälpa till att lossa färjan från bryggan och sedan också att hålla vajern. På bryggan stod några Połęcko-bor och bevittnade avfärden.
På andra sidan floden möttes vi stilenligt av en stork i vassen. Här märktes högvattnet mycket tydligare än på nordsidan. Från färjan åkte man genom vatten och motorcyklisterna hade all möda att ta sig över utan att dras med av vattnet.
Väl uppe på andra sidan gick färden – mot Chlebowo – vidare genom en nästan rysk eller kanske nordisk björkallé.
Barlinek – Berlinchen
30/8 -2010
I Wolgast köpte jag oss en tvåspråkig karta över Polens nordvästra hörn. Någon gång under de första dagaran i Polen fick jag syn på namnet Berlinchen på denna karta. Vi tyckte att det lät lustigt, så vi bestämde oss för att åka dit. Berlinchen heter på polska Barlinek och den lilla staden ligger rakt öster om Schwedt och rakt söder om Stargard, bara obetydligt sydöstligare.
Ja, så kan man också välja sin resrutt och det visade sig att vi i det här fallet träffat ett lyckligt val. Barlinek/Berlinchen är ett riktigt smycke – i alla fall i solsken – och ”mittpärlan” i detta smycke är det lilla hotellet vid sjön. Här levde vi gott.
blick från balkongen
Hotel Barlinek
promenad utmed stadsmuren
Jezioro Barlineckie/ Nipperwitzsee i morgonljus
Stargard
29/8 -2010
Ett mål jag lät oss ha under den annars ganska oplanerade polska delen av resan var min Omas uppväxtstad Stargard (numera Stargard Szczeciński). Här är en bild från 1931, då hon inte längre bodde där. Kyrkan till höger är Marienkirche och den till vänster är Johanniskirche, så vitt jag har kunnat räkna ut:
Och här är två stadsvyer från den tyska tiden (som jag har hittat på polska wikipedia):
Bodde Oma vid någon av dessa gator? Vid Pyritzer Straße eller Bahnhofstraße? Bahnhofstraße hade ju passat bra, eftersom hennes far arbetade vid järnvägen, eller var det inte så?
Nuets Stargard Szczeciński har ganska lite kvar av den gamla bebyggelsen, men några av husen vid torget finns kvar eller har återuppbyggts och de två stora kyrkorna och delar av stadsmuren med stadsporten som förr hette Pyritzer Tor och numera Brama Pyrzycka.
Regnet silade ner över staden den här dagen, så allt ser väl lite dystrare ut än det egentligen gör, föreställer jag mig.
torget med Marienkirche (på polska Kolegiata Najświętszej Marii Panny Królowej Świata)
Marienkirche igen med Pfarrhaus (”prästgården” om det nu heter så i en stad) i förgrunden
ett stycke av stadsmuren med Pyritzer Tor/Brama Pyrzycka
blick mot Marienkirche genom Pyritzer Tor
Bilder från Stary Rynek i Poznań
27/8 -2010
Under dagarna i Poznań hann vi gå många varv runt det vackra torget Stary Rynek.
blick mot torget från Woźna, ”vår gata”
rådhuset
Storkintermezzo
22/8 -2010
Storken kom att bli ett slags symboldjur under den lilla tyska-polska resan i början av augusti. I by efter by såg vi storkbon, ibland med en ensam stork, ibland med en hel familj av storkar. Då och då såg vi dem också promenera omkring i par eller i flock på vägar eller fält.
Storken är de gamla byarnas och småstädernas frie besökare från det vilda.
PS Jag försvinner igen men är tillbaka här under mitt träd till helgen.
Om en kyrka som störtade ner i avgrunden och om ett land som står vid avgrundens kant
16/8 -2010
Vi är tillbaka från vår tysk-polska (mest polska) resa, men imorgon försvinner jag härifrån igen på ett par dagar. Jag passar på att visa er en märklig ruin som finns vid den västligaste delen av den polska Östersjökusten, närmare bestämt strax intill byn Trzęsacz (på tyska Hoff).
före fallet
På 1400-talet uppfördes en bykyrka i tegel i gotisk stil på den höga sandkusten vid byn Hoff. Under århundradena som följde åt sig sedan havet allt längre in stranden under kyrkan och i början av 1900-talet störtade halva kyrkan ner från sin upphöjda position och sedan störtade undan för undan allt utom den ena väggen ner och förmodligen är det bara en tidsfråga innan den sista väggen försvinner – om inget görs för att förhindra det.
…
PS Möjligen blir det här ett hisnande kliv åt sidan, men kanske ändå inte: Vid hemkomsten fann jag ett mail från en ukrainsk vän med en länk till en text av Jurij Andruchovytj om det katastrofala läget i dagens Ukraina. Texten är på tyska och det är Sabine Stöhr som gjort översättningen från ukrainskan. Här är den. Läs den, ni som förstår tyska. För er andra översätter jag några kortare stycken:
Landet blir åter till en polisstat. ”Åter” är nyckelordet här. Vi har kommit tillbaka till det förgångna. Ibland verkar det som om det åter igen vore – ja, vilket årtionde egentligen? Sjuttiotalet?
…
Inte för inte börjar man hos oss i Ukraina åter igen att bygga Stalin-monument.
Detta är inte någon metafor: Den 5 maj avtäcktes ”på lokalbefolkningens initiativ” ett nytt monument med diktatorn. Härnäst står Odessa och Sevastopol i tur. Och kommunisterna i Luhansk tar nu initiativ till en ändring av nationalsången. Och sedan är det kanske flaggans tur.
Längre fram ska jag försöka kommentera artikeln noggrannare för jag övertygad om att detta är något ytterst allvarligt och att vi som lever i den friare delen av världen inte får vända oss bort i från det här. Urkraina får inte störta ner i avgrunden.