Den målning från den stora futuristisk-surrealistiska utställningen i Florens den här våren och försommaren som mötte besökaren redan utanför Palazzo Strozzi var L’énigme de l’arrivée et de l’après-midi (L’enigma dell’arrivo e del pomeriggio):
Också på inträdesbiljetterna finns detta motiv. Utställningen bär det välfunna namnet Uno sguardo nell’invisibile – En blick in i det osynliga. Den omfattar målningar av ytterligare konstnärer förutom de angivna fyra stora: de Chirico, Max Ernst, Magritte och Balthus.
Jag strövade omkring och tittade runt lite på måfå, men det blev ändå mest de Chirico, fast det var färre målningar av honom än jag hade väntat mig och flera jag ”letade” efter fann jag inte. Inför ”Ankomstens och eftermiddagens gåta” stannade jag länge:
Det är ett märkligt tomrum som fyller målningen. Byggnaderna ter sig kulissaktigt tunna. Och tavlans två människor verkar liksom inte vara där. Och vinden i seglet, var kommer den ifrån? De små vimplarna uppe på tornet verkar röras av andra och lättare fläktar. Skuggornas skarpa linjer ritar en egen värld ovanpå den andra och murens solbelysta del ser het ut och det är svårt att föreställa sig ett vatten bakom den. Mycket i målningen handlar nog om vad som kan tänkas finnas på andra sidan muren. Det är där det osynliga väntar på att bli betraktat med fantasins blick.
…
PS I min gamla text om den friulanska staden Palmanova finns en association till de Chiricos bildvärld: Palmanova – en matematisk önskedröm
Hej Bodil! Har du läst den här boken – http://en.wikipedia.org/wiki/The_Enigma_of_Arrival? Läs den gärna på engelska – den är otroligt bra, en av mina favoritböcker! 🙂
Tack Lev,
nej jag har inte läst den. Jag har över huvud taget läst väldigt lite av Naipaul: ”A House for Mr Biswas” och ”A Bend of the River”, som ju har helt andra spelplatser än den här verkar ha. (När jag får tid…)
Han skriver mycket om den här målningen av Chirico i romanen. Penguins The Enigma of Arrival har målningen på omslaget. Naipauls reflektioner kring målningen är väldigt intressanta. Och språket är fantastiskt!
Rushdie skriver: ”He once wanted to write a story based on Chirico’s painting The Enigma of Arrival, he says, and then, in less than a page, gives us a summary of this untold tale. It is quite brilliant, a traveller’s tale set in the classical world of the surrealist painting, utterly unlike anything Naipaul has ever written.
The painting shows a port, a sail, a tower, two figures. Naipaul makes one of the figures a traveller who arrives at a ’dangerous classical city’. ’Gradually… his feeling of adventure would give way to panic. I imagined some religious ritual in which, led on by kindly people, he would unwittingly take part and find himself the intended victim. At the moment of crisis he would come upon a door, open it, and find himself back on the quayside of arrival… only one thing is missing now… The antique ship has gone. The traveller has lived out his life.'”
(http://www.guardian.co.uk/books/1987/mar/13/fiction.vsnaipaul)
Det är inte svårt att förstå det lockande i att tänka ut en berättelse utifrån den här målningen. Den erbjuder flera öppningar för fantasin.