För första gången på fyra år har Londi och jag fått syn på rävungar i ruinen efter Norskens gamla jordkällare. Jag anade något redan för så där en månad sedan, när jag såg rävhonan stryka omkring i området. Och igår när Londi och jag kom ut ur skogen och började gå längs stigen som för tvärs över den öppna gräsbevuxna platsen där Norskens hus, ladugård och uthus en gång stått, så for en rödsvansad varelse iväg förbi det som är kvar av ladugårdsgrunden. Rävhonan! Londi blev orolig och skällde till men tystnade snabbt och jag kastade en blick mot jordkällaren och där syntes ett nyfiket litet ansikte och strax var det två små rävhuvuden som kikade fram:
Rävungarna slank strax ner i sina hålor, men snart stack de upp huvudena igen, fast på andra ställen. Jag försökte räkna, men det gick inte så bra. Kanske är de tre. Londi och jag kröp in under en enbuske och satte oss där att rävskåda en stund. På kvällen hade jag fortfarande massor med enbarr i håret.
..
I Salongen finns en ny text av Max Paulsson.