Nu är den tiden då stunden – här vid dessa breddgrader – är som svårast att hålla kvar. Under de här andlöst vackra majdagarna far genom det späda skira plötsligt en varm pust. Strax välter allt över i prunkande prakt, en prakt som inom kort är förbi. Det är nu som november kan kännas som den trygga platsen, handen att hålla i. Gråkall och dyster men länge kvar. Fast så tänker nog ingen i Karibien eller ens i Zagreb eller Banja Luka.
Jag ser på trädgårdens liljor, vitsippor och andra blomster:
…icke ens Salomo…
I dag hörde vi näktergalen nära havet, trift står i full blom och jag stoppade en fot i havsvattnet – snart kommer också den härliga tiden.
Det här påminner om en bild du hade för flera år sen vid den här tiden, nåt med – ja, det har jag glömt…
Mamma,
”näktergalen nära havet” låter fint och det andra också.
Laura,
det är ju frestande så här i maj att visa bilder på vackra blommor. Du brukade ju också visa mycket blombilder hos dig en gång.
Jag har en bukett vackra pioner i sovrummet just nu, skickar dig en bild på dem. Fast på mail.