Jag har gått vid havet igen:
Den här dikten av Adam Zagajewski kunde jag ha tänkt på och kanske gjorde jag det också – eller var det Londi som drömde…
Havet sov
Havet sov och bara ibland syntes
på dess rygg, så betagen i oändligheten,
virvelns, darrningens hårda fläta
– å, tänkte vi ömsint, just så
drömmer hundar att de springer.
Vi talade lite
och tyst, vi tog varsamma steg
i den våta sanden; djurens dröm
omger oss som framtiden...
Dikten ingår i Elektrisk elegi och det är Anders Bodegård som översatt.