Den här våren har jag äntligen efter många år av undran fått se vårens blåa band, det som Eduard Mörike talar om i dikten ”Er ist’s”:
Det var bundet kring rosenbuketten som min far gav min mor på bröllopsdagen i denna maj.
Er ist’s
Frühling läßt sein blaues Band
wieder flattern durch die Lüfte;
Süße, wohlbekannte Düfte
Streifen ahnungsvoll das Land.
Veilchen träumen schon,
Wollen balde kommen.
– Horch, von fern ein leiser Harfenton!
Frühling ja du bist’s!
Dich hab ich vernommen!
Eduard Mörike (1804-1875)
..
PS I Salongen finns idag en ny text.
