Månad: april 2010

Elfriede Gerstl – ett år har gått

Bodil Z 3 kommentarer

Idag är det exakt ett år sedan den wienska poeten Elfriede Gerstl dog. Jag vill läsa en minitext ur hennes sista diktsamling med tankesmulor och drömmar lebenszeichen – gedichte träume denkkrümel. Diktsamlingen kom ut strax före hennes bortgång eller var det strax efter?

traum vom luft in der luft sein

ich konnte in der luft gehen, zehn zentimeter über dem boden. die sonst so schweren füsse waren ganz leicht – in bewegung aufgelöst. glücksgefühl. habe ich den engelstatus erreicht?

11.03.2009

°°

Översättningsförsök:

dröm om att vara luft i luften

jag kunde gå i luften, tio centimeter över marken. de annars så tunga fötterna var helt lätta – upplösta i rörelse. lyckokänsla. har jag nått änglastatus?

I Salongen promenerar Elfriede med Elfriede.

Och här hemma i Wien hos in/ad/ae/qu/at är hon en gasell.

Lessingstadt Kamenz

Bodil Z 2 kommentarer

I sydvästhörnet av det sorbiska området ligger Kamenz (på sorbiska Kamjenc). Staden började under 1100-talet sin existens som borg vid Via Regia, en av de stora medeltida europeiska handelsvägarna. 1225 finns stadsnamnet för första gången dokumenterat och 1346 anslöt sig Kamenz till Oberlausitzer Sechsstädtebund. De övriga städerna i förbundet var Bautzen, Görlitz, Zittau, Löbau och Lauban (numera Lubań).


Rathaus


Hauptkirche Sankt Marien

Stadens store son är dramtikern och diktaren Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781).


Lessings födelsehus brann ner 1842. Där finns nu ”Lessing-Gedenkstätte”.

Lessings kanske mest kända drama är ”Nathan der Weise”, ett drama som försetts med genrebeteckningen ”dramatisches Gedicht”. I den långa och ganska komplicerade handlingen där finns den bekanta ringparabeln invävd. Den är egentligen en monolog, som utlöses av att sultanen Saladin ställer en fråga till den gamle vise juden Nathan: ”Vilken är den rätta religionen, judendomen, kristendomen eller islam?” Och Nathan svarar med att berätta en historia, som innehåller ungefär det här: ”Det var en gång en rik och mäktig man som hade en mycket vacker och värdefull ring. Ringen hade också den egenskapen att den gjorde sin ägare till en god människa. Denna ring var det som mannen satte högst av allt han ägde och han bestämde sig för att den skulle stanna inom familjen för alltid. Den av hans söner som han ansåg förtjäna det bäst skulle ärva ringen efter honom och denne skulle också bli överhuvud för hela släkten. Så skedde också. Och sedan gick ringen i arv på samma sätt till generation efter generation tills den hamnade hos en man som hade tre söner som han alla älskade lika högt. När han kände att han inte hade lång tid kvar att leva fattade han ett beslut. Han lät kalla till sig landets bäste guldsmed och denne fick i uppdrag att göra två exakta kopior av ringen. Det lyckades och när den rike mannen sedan låg för döden kom sönerna till honom en och en och han gav var och en av dem en ring. När fadern dött frågade sig de tre sönerna, vilken av dem som hade den rätta ringen och vem av dem som var den rättmätige arvtagaren. Men hur de än granskade ringarna kunde de inte avgöra vilken av dem som var den ursprungliga. Slutligen gick de till en domare för att låta honom avgöra saken och det svar Lessing lagt i domarens mun är ett slags koncentrat av idén om religiös tolerans – lika aktuellt idag som någonsin: ”Må var och en av er genom sitt liv visa att hans ring är den rätta.”

Es strebe von euch jeder um die Wette,
Die Kraft des Steins in seinem Ring an Tag

Zu legen! Komme dieser Kraft mit Sanftmut,

Mit herzlicher Verträglichkeit, mit Wohltun,

Mit innigster Ergebenheit in Gott

Zu Hilf’!

Oberlausitz: Osterreiten

Bodil Z 20 kommentarer


ritt runt Kirche Unserer Lieben Frau i Bautzen

Påsk i Oberlausitz: Osterblasen och – ännu viktigare – Osterreiten. Denna ridande påskprocession kommer nog att vara en av årets stora upplevelser för mig. Visst hade jag hört talas om den här traditionen förr, men jag hade alls inte förstått hur stort det är. Påskritten är en gammal sorbisk tradition från det katolska Oberlausitz. På senare år håller seden på att växa sig starkare och jag tror inte bara det har med turismen att göra, för ute i byarna, där det mesta och intressantaste händer, är de flesta av åskådarna faktiskt från trakten.

På påskdagen rider männen klädda i svart frack och svart cylinder på festligt smyckade hästar genom byarna och en mindre grupp rider också till staden Bautzen. De följer traditionella rutter och det finns en i alla fall ungefärlig tidsplan över var man kan se den ena eller andra processionen. Från hästryggen sjunger de påskpsalmer som på sorbiska förkunnar Kristi uppståndelse. Men traditionens rötter går tillbaka till hedentid och var egentligen från början en vårlig fruktbarhetsrit.

Ett viktigt moment i den här traditionen är det sammanhållande och identitetsskapande eller identitetsbibehållande. Många deltar nog minst lika mycket av sorbiska som av religiösa skäl. Det är också här i Oberlausitz’ katolska delar som språket hållit sig mest levande. I de protestantiska hörnen av området har det gått sämre och ännu svårare att hålla språket vid liv är det för sorberna i det nästan rent protestantiska Niederlausitz. Sorbiskan hör tillsammans med polskan, tjeckiskan, slovakiskan och kasjubiskan till de västslaviska språken. Högsorbiskan som talas i Oberlausitz är enligt vad jag vid flera tillfällen fått höra närmast släkt med tjeckiskan och lågsorbiskan i Niederlausitz med polskan.

Men tillbaka till Osterreiten: Jag fick veta att de ryttare som hade en liten grön kvist på bröstet red sin första påskritt och att de som hade en silverkrans på bringan red för tjuofemte gången och de med guldkrans för femtionde gången. Jag såg ingen med guldkrans, men jag hörde talas om både den ena och den andra drygt åttioåriga ryttarveteranen. Inför festen var gatorna rensopade och husen pyntade och många av människorna som kantade vägarna var finklädda och ansiktena bar ett högtidligt uttryck.

Vi bodde i byn Grubschütz/ Hrubjelčicy och här för två av ryttarna från gården där vi bodde ut sina hästar:

Processionen från Storcha/ Baćoń ner mot Dreikretscham/ Haslow:

Några ryttarsångare ur tåget:

Vid kyrkan i Storcha/ Baćoń:

Hemritt från Wittichenau/ Kulow genom Cunnewitz/ Konejcy mot Ralbitz/ Ralbicy. Detta är själva hjärttrakten av sorbernas land (i Cunnewitz/ Konejcy talar enligt vad jag fick höra 99% sorbiska) och det här ryttartåget hade över 200 ryttare:

Orienteringskarta över hela det sorbiska området, både det högsorbiska och det lågsorbiska – bilderna är från Bautzen och landsbygden sydväst och nordväst om staden:

Och här har jag med ringar markerat några av de orter jag nämner i texten: