Kommentarer på: Erlkönig

Av: Herr Olof och älvorna | Bodil Zalesky

Herr Olof och älvorna | Bodil Zalesky — Sat, 18 Dec 2010 08:19:25 +0000

[…] sådant händer lätt under en ensam vinterkväll – och stannade efter en stund vid Goethes Erlkönig. Också här griper något för människan opåverkbart med ens in i ett liv som verkade skyddat, […]

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 04 May 2010 13:08:13 +0000

Gabrielle,
tack för din kommentar. Jag ska leta efter Schubert hos dig.

Bengt,
det låter avundsvärt att få vandra längs Schreiberbach i Schuberts ”forellspår”. Beato te!

Av: Bengt O.

Bengt O. — Mon, 03 May 2010 19:48:45 +0000

”Jag mötte Lassie”: Vill gärna påpeka att jag varje vecka brukar vandra efter Schreiberbach där Schubert gick och inspirerades till ”Forellkvintetten.” Även Beethoven promenerade där och möhligvis kom han då att tänka på vad som skulle bli Pastoralsymfonin. ”Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet.”

Bara så ni vet det.

Av: Gabrielle

Gabrielle — Mon, 03 May 2010 17:02:15 +0000

Åh ja, stackars Schubert… Jag är gärna med och skålar för honom också.
När vi var i Wien för nåt år sen såg jag hans små runda glasögon i en monter på Haus der Musik och blev berörd. Har bloggat en gång om Schubert. Ni hittar det om ni tittar in hos mig och använder sökrutan.

Erlkönig har jag starka minnen av från när jag var barn. Min mamma spelade den på piano, och jag hörde den nog på skiva också. Minns att vi tyckte det var en mycket kuslig historia. Det är lite så jag ryser fortfarande när jag hör den.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 01 May 2010 07:35:45 +0000

Gunnar,
skål för det då – så här på morgonkvisten!

Av: Gunnar

Gunnar — Fri, 30 Apr 2010 18:42:07 +0000

Vad jag lärde mig under Composer of the Week var att Schuberts kompisar – och han var ju i mångt och mycket kompiskompositör: det var så mycket ”konsertfester” på den tiden, med amatörer och proffs i osalig blandning – men kompisarna tyckte nu han hade gått väl långt i sitt ämnesval med Erlkönig, att opiaterna och alkoholen börjar få övertaget, det var för mörkt och för svårt. Men dom fattade ju inte.

Schubert är en av dom kompositörer man gärna skulle tagit ett glas med, har det alltid synts mig.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 30 Apr 2010 04:53:52 +0000

Lars, kanske hade du inte börjat besöka pausträdet på tiden, men jag har faktiskt denna Stagnelius-dikt här bland löven: Näcken (och älvorna)

Av: Lars G Nilsson

Lars G Nilsson — Thu, 29 Apr 2010 13:13:35 +0000

Jag kommer att tänka på Stagnelius:
”Kvällens guldmoln fästet kransa”
Varför skrev han inte så här i stället:
”I kväll ser man moln utmed horisonten. De ser gula ut.”
————————-
Jag är mer än nöjd med att Stagnelius skrev som han skrev. Det handlar om magi. Precis som i Goethes Erlkönig.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 29 Apr 2010 05:24:23 +0000

Tack Lars,
med läsare som kan glädja sig blir det guldkant här också.

Av: Lars G Nilsson

Lars G Nilsson — Wed, 28 Apr 2010 20:33:10 +0000

Javisst, jag känner till Erlkönig sedan ungdomsåren, men jag tänker aldrig på den. Inte förrän nu när Du skriver om den. Och kopplingen till Fischer-Dieskau är ju ”självklar”. Tack för påminnelsen. Detta är fantastisk dikt och musik. Faktum är att Erlkönig är en sådan där konstnärlig ”fyrbåk” som jag är hjälplöst fascinerad av. Jag undrar varför. Har väl något med tysk romantik att göra: Loreleiklippor, fuktiga dunster, mystiska väsen och sådant.
Och, beträffande just Erlkönig, så bidrar Schuberts kongeniala tonsättning i högsta grad.

Jag har läst, lyssnat och njutit.
Tack för att Du satte guldkant på min kväll.
Leve konsten!